skip to main |
skip to sidebar
Fyrtiosju
Jag minns att jag ligger hemma i min säng. Klockradions siffror lyser 04.23 i rött sken. Jag har inte brytt mig om att ta på mig något sovlinne. Kläderna från nattens äventyr bildar en liten hög på golvet nedanför sängen, en ö. Jag tycker egentligen inte om att sova utan något på överkroppen. Det blir så kallt med naken hud mot sänglakan.
Jag tänker på att du inte ligger vid min sida. Sängen ekar så tom. Det är första gången jag tänker så. Jag har aldrig tänkt på att det faktiskt skulle kunna ligga någon där. För första gången i mitt liv vill jag ha någon bredvid mig. Och jag tror kanske att du skulle vilja ligga där.
Det förändrar allt.
sv: Tack för din komplimang, den värmer ett uppmärksamhetstörstande hjärta. Hoppas boken smakar!
SvaraRaderaHalkade in på din sida av en ren slump nu på kvällskvisten och jag fastnade totalt,har nu läst igenom alla dina inlägg,du lyckas beskriva känslor på ett så otroligt bra sätt, man känner verkligen igen sig på ett eller annat sätt,musiken du lägger upp är också underbar..ville bara att du skulle veta det! Keep it up!
SvaraRaderaman kan inte låta bli att gråta, så otroligt, otroligt fint, vackert, bra och jag finner tyvärr inga fler adjektiv att beskriva din text med.
SvaraRadera/cr.
Tack för kommentaren.
SvaraRaderaDu verkar vara hemskt uppskattad av många, ta åt dig av det. =) Jag hoppas att du gör något av din talang, det skulle kunna bli nåt riktigt bra.
Anonym: Tack! Vilken himla tur att du råkade hamna här och så fint att du tycker om det jag skriver. Det betyder jättemycket! Verkligen, tack!
SvaraRaderaAnonym: Jag önskar jag kunde visa hur glad jag blir av att läsa så fina kommentarer som denna. Tack, tack, tack!
S: Varsågod! Och som du säger, jag har fått himla mycket uppskattning de senaste dagarna. Helt fantastiskt är det, jag kan inte riktigt förstå. Alls. Att någon tycker om det jag skriver. Men fint är det, väldigt fint. Tack!