Så är det ju inte. Jag gör det mest för att bli lite redo, sorterar bort ursäkter på något konstigt vis. Jag tänker att om det plötsligt skulle hända och någon får för sig att kyssa mig på axeln skulle det vara så mycket lättare om den luktar gott.
Jag blir alldeles snurrig när jag tänker på det. Att förbereda utsidan för att komma till insidan. Jag vet att det kan vara en omväg, kanske rent av fel väg att gå. Men någonstans måste man ju faktiskt börja. Och jag tänker att det är bättre att börja än att inte börja alls. Det är lättare att börja där det behövs pastellfärger och bodybutter. Där inne, där vet jag inte alls vad som behövs. Inte nagellack eller bodybutter i alla fall. Och det känns så främmande. Så tungt. Så jobbigt. Och så väldigt långt borta.
Jag älskar verkligen hur du skriver, känner igen mig så sjukt mycket.
SvaraRaderaTack för din fina kommentar! Visst är kärlek vackert att skriva/drömma/fantisera om även om det gör ont ibland eller känns långt borta.
SvaraRaderaVaresig jag är hög på lycka eller sitter och gråter sönder bakom datorskärmen, så älskar jag din blogg. Den är vacker. Och förmedlar känslor. Åh ..
SvaraRaderaAnna: Åh, jag blir så glad över att du älskar hur jag skriver. Det betyder så mycket att du inte bara tänker det utan också skriver och berättar det för mig! Du är så fin!
SvaraRaderacocorosy: Det var så lite så! Jag håller med dig, kärlek kan kännas så väldigt långt borta ibland.
sanna: Tack, tack, tack! Jag blev alldeles hög på lycka när jag läste din kommentar. Jag försöker verkligen berätta och förmedla något och att få det bekräftat, det betyder så himla mycket!
Jag gör också så, förebereder mig. För man vet ju fakiskt aldrig vem man träffar på och om jag någon gång skulle träffa på "prince charming" vill man ju visa sin bästa sida.
SvaraRaderaÄlskar sättet du skriver på, ska lätt börja följa din blogg! :)
Josefine: Visst är det så! Och ändå hoppas jag att när jag träffar honom så ska han se något annat än mina perfekt målade naglar eller känna att jag doftar körsbär. Han ska se rakt igenom mig, han ska se allt det som ingen annan ser, och det ska kännas helt fantastiskt rätt. Jag hoppas det i alla fall.
SvaraRaderaSå himla trevligt att du vill fortsätta att läsa det jag skriver. Tack! :)
jag har tänkt på det här inlägget varje kväll sedan du postade det och jag är tvungen att lämna en kommentar här för det är så himla fint. det är så HIMLA FINT. det skulle kunnat vara hämtat rakt ut ur mitt inre, jag känner igen hela texten (fast mitt bodybutter luktar svagt av bubbelgum) och alla orden och åh. tack för att du skriver så fint. tack.
SvaraRaderaeben: Åh, fint att du gillade det! Och så fantastiskt att jag kan skriva något som finns kvar hos någon sådär! Kanske inte så bra att du känner igen dig, inget att sträva efter att känna igen sig i. Men ändå skönt att vi inte är ensamma. Och tack för att du tog dig tid och kommenterade, det betyder himla mycket för mig.
SvaraRadera