Och även om jag har försummat många år i andras ögon måste jag tro att jag gjorde det för min egen skull. För att bli den jag är.
Det är så skönt att tänka så. Få lite ro och inte alltid känna sig misslyckad.
lördag 28 mars 2009
Fyrtio
Jag försöker undvika att se objektivt på mitt liv. Jag inbillar mig att ingen annan än jag förstår. Jag måste tro att det är så. Att det finns någon slags underliggande mening med allt jag gör. Med allt jag inte gör. Undangömd för att en vacker dag plockas fram. "Titta här, förstår ni nu?" ska jag ropa. Alla ska få se. Förstå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag skulle inte heller vilja se mig själv objektivt. Ibland känner jag mig bara så fel, som om jag är den enda människan som inte reagerar som man ska. Som blir nervös av en enda blick från hans håll. Som undviker honom så mycket att det nästan blir banalt. Vi går i samma klass. Jag önskar att hans närvaro gjorde mig liktgiltig istället för att förvandla mina ben till gelé.
SvaraRaderaAnonym: Jag tror det finns så många som dig och mig. Som blir sådär nervösa över minsta lilla. Men ben av géle måste vara bättre än ingenting, vi måste tro på att det är så. Kanske är det början på något himla fint.
SvaraRadera