måndag 16 mars 2009
Femton
Vi är på väg hem till dig. Den där februarinatten för över ett år sedan. Kanske är jag redan snurrig av alkoholen eller så blir jag det när du lyfter mig rakt upp i luften. Jag andas frusna andetag och studerar stjärnornas starka sken i mörkrets universum. ”En stjärnklar himmel är den vackra belöningen för kalla vinternätter” viskar jag i ditt öra när du släpper ner mig. ”Du är vackrare än himlens alla stjärnor tillsammans” viskar du tillbaka i mitt öra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
dina kommentarer gjorde mig själaglad, tack.
SvaraRaderasmå böcker att skriva i är väldigt bra, för det är svårt att vara helt ärlig när man vet att vem som helst kan läsa.
kim: Du har så rätt. Ibland har jag svårt att ens vara riktigt ärlig när jag skriver i min rosa bok. Tankar som jag inte riktigt vill kännas vid. Om det inte finns på papper, så har det inte hänt försöker jag tänka. Men det är så dumt. Jag mår så mycket bättre när det står där, okej eller inte okej. Det finns.
SvaraRadera