tisdag 17 mars 2009

Arton

Vet du, jag är så väldigt mörkrädd. Har alltid varit det. Men ibland tror jag nästan att jag skulle kunna tycka om mörker om du stod bredvid.

Jag vill egentligen inte erkänna detta, men jag tror att jag skulle leva så mycket mer med dig vid min sida. Jag vill leva för mig, jag vill inte behöva någon. Jag ska inte behöva någon. Jag är liksom självständigheten själv. Jag har alltid varit Hon Som Klarar Sig Själv. Jag trodde det klädde mig, att det var vägen till lycka. Men så sa någon "vet du A, det finns ingen mening med att vara självständig om man inte har någon att vara det med". 

Det finns ingen mening med att vara Hon Som Klarar Sig Själv. Livet handlar inte om att klara sig. Det är så mycket mer än så. 

Jag tror att det kanske är att promenera hand i hand med någon som tycker att jag är vackrast i hela världen och som flyttar sin kropp lite närmare min under mörka nätter för att visa att det inte finns något att vara rädd för.

Ja, det tror jag livet handlar om. Kärlek alltså.

5 kommentarer:

  1. Jag har länge varit rädd för att vara Hon Som Inte Klarar Sig Själv.

    SvaraRadera
  2. Detta börjar bli läskigt. Hon du skriver om, Hon Som Klarar Sig Själv, så tänker jag om mig själv varje dag. Jag tänker att jag inte behöver någon speciell för att jag klarar mig bra som det är. Men ibland vore det skönt med någon att hålla i handen, en famn att krypa upp i, någon att dela allting med. Det saknar jag.

    Ibland vore det skönt att slippa vara Hon Som Klarar Sig Själv och leva i tvåsamhet. Men bara ibland.

    SvaraRadera
  3. Anna, Åh, tänk att allt jag vill just nu är att våga vara Hon Som Inte Klarar Sig Själv.

    Josefine: Jag tror det är viktigt att känna att man klarar sig själv. Men samtidigt måste man också våga behöva någon ibland. Det får kännas skrämmande och det får ta tid.

    SvaraRadera
  4. det värsta har nog ändå hänt mig...jag va kär i en kille en gång, men jag vågade inte riktigt visa mina känslor och en dag sa han till mig att "du är en sån där tjej som klarar sig utan en kille"...jag ville bara skrika åt honom att jag ville ha honom och att jag då skulle klara mig mycket bättre om jag hade just honom!

    SvaraRadera
  5. Anonym: Det låter så himla jobbigt det där. Jag önskar jag var bättre själv, vågade visa att jag tycker så väldigt mycket om någon istället för att bli så rädd. Jag tror vi måste bli bättre på att visa vad vi känner, hur skrämmande det än är.

    SvaraRadera