tisdag 31 mars 2009
Fyrtiosex
Jag kokade över pastan idag. Jag kokar aldrig över pastan. Jag är dålig på det mesta som har med matlagning att göra men pasta kan jag. Det var bara det att jag råkade titta på besöksstatistiken när jag skulle sätta på musiken och jag förstod inte alls. Fastnade. Finns ni på riktigt? Och jag vet att ni säkert hellre läser om kärlek men jag måste bara säga att ni är underbara. All kärlek till er. Tack!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Din blogg visade sig för mig när jag läste michaelas inlägg om ensamhet. Du skriver väldigt fint, och precis som dig, har jag aldrig varit kär. Jag har ingen aning om hur det känns att vara upp över öronen förälskad. Man ser och hör, bekräftar andras utopiska tillvaro. Jag har intalat mig att jag lever i utkanten älskandes, drömmer. För finns den verkligen? Jag börjar sannerligen tvivla. Men samtidigt trivs jag ju ensam också! Vet inte om jag skulle klara av att anpassa mig tillräckligt efter någon annan än mig själv.
SvaraRaderaVet inte heller vad jag vill säga med det här. Kanske bara att du sätter ord på mycket man känner. Fortsätt så!
Jag är en läsare. Goddag!
SvaraRaderaInombords känner jag mig så oändligt ensam. Jag och min bästavän Ensamheten. Men när jag går in på din blogg, känns det som jag går in i världens mysigaste hus. Där finns det folk som till en viss del kanske känner som jag, allting känns så bra.
SvaraRaderaJag suktar efter kärlek något otroligt. Men hittar bara inte någon att ge den till. Letar jag fel för att intala mig att det inte hade funkat och på så sätt skydda mig själv från eventuell smärta? Jag vet inte. Men någonting jag vet är att din blogg och dina texter får mig att känna mig lite mindre ensam, tack. Tack.
SvaraRaderaKlart att vi finns. Din blogg är ju vacker!
SvaraRaderaLinnea: Åh, Linnea jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Jag undrar också om jag kan anpassa mig så mycket som krävs. Om Han är villig att anpassa sig för mig. Jag tror kanske att när man väl träffar honom så kommer allting naturligt, för att man vill. För att man älskar och blir älskad.
SvaraRaderaOch tack, så fint att du gillar det jag skriver!
Hanna: Hej fina Hanna! Så himla trevligt att du vill titta in här!
Sanna: Oj, jag kunde inte sagt det bättre själv! Visst är det fint att kunna komma hit och känna sig lite mindre ensam. Här är jag verkligen jag, det är så skönt att våga vara ärlig.
Josefine: Du är så väldigt klok. Jag tror kanske att du har rätt, det där om att leta fel för att man inte riktigt vågar leta rätt. Det kan ju bli rätt och det vore så himla... skrämmande. Jag gör nog så hela tiden, tyvärr.
Och tack, jag känner mig också mindre ensam här. Det är så många fina människor som tittar in här, så fantastiskt!
J: Åh, tack för att du visar dig! Fint att du hittat hit!
jag BRÄNDE pasta idag. (nej igår blir de ju) jag bränner aldrig pasta.
SvaraRaderavad det berodde på vet jag inte..
och din blogg är ju så fin. du med.
felicia: Det är konstigt hur det blir ibland. Fast kanske ändå bra, att man har viktigare saker att tänka på än pasta alltså.
SvaraRaderaTack! Jag tycker om din blogg också, och du verkar himla fin! :)
Jag finns på riktigt. Och jag läser din blogg på riktigt. Hela tiden. Men det funkar aldrig att kommentera på blogspot för mig, så tyvärr har jag inte kommenterat förut. Hoppashoppashoppas att den här kommentaren når fram. För du förtjänar vartenda fint ord.
SvaraRaderaJulia: Kommentaren nådde fram! Och så fint du har skrivit, tack! Fint att du finns, att du läser. Det betyder jättemycket. Dumt att det inte går att kommentera på blogspot för dig, men en gång räcker för mig! Nu vet jag ju att du finns! :) Tack igen!
SvaraRaderaJag är ledsen att behöva säga det, men ibland, oftast, mår man bättre utan kärlek. Det är så otroligt mycket som måste stämma för att det ska vara bra, och det är inte så ofta det stämmer.
SvaraRaderaOch är man kär i någon som visade sig vara en skitstövel, men som man fortfarande inte kan göra något åt att han är den snyggaste, sexigaste, vackraste personen jag mött, att fortfarande ha alla minnen... Det gör så otroligt ont.
Jag har kommenterat förut, från http://infatuazione.blogg.se
Den drömmen vände mig just ryggen och gick.