Jag har alltid varit duktig i skolan. Jag var hon som inte gärna räckte upp handen på lektionerna även om jag visste svaret. Fröken sa att jag var snäll, lät andra ta plats och få försöka. Egentligen gjorde jag det bara för min egen skull, jag kunde ju faktiskt svara fel. Det vore inte bra.
Jag har alltid dansat. Jag har stått i spegelsalar hundratals timmar och gjort pliéer, tränat piruetter och trippat runt i obekväma tåskor. Alltid har jag gjort det. Utan dansen är jag ingenting tänkte jag under många år. Och visst var dansen mitt allt.
Det är så enkelt att lägga fokus på något annat än kärlek när man lever så.
Jag har fått bra betyg, stipendier och alla möjliga bevis på att jag är duktig. Men ingenting spelar någon roll. Ingenting är det värt. Jag har ingen att dela det med. Ingen i min säng som viskar att jag är finast i hela världen, ingen att hålla i handen en lördagskväll på väg hem från bion.
Jag har aldrig varit kär. Jag har fokuserat på annat. Det spelar roll.
åh jag älskar din blogg! du ska veta att det finns många som känner igen sig! bland annat jag! tack.
SvaraRaderaAnonym: Jag som trodde att jag var den enda. Det känns så främmande för mig att det finns fler som som är så rädda. Går så långa omvägar. Tack så väldigt mycket för din kommentar.
SvaraRaderaJag känner igen mig, liksom föregående talare. Jag känner igen mig så himla mycket. Jag är snart nitton år och har aldrig vågat falla på riktigt. Det kan ju göra ont, tänker jag. Och håller mig fast i kanten.
SvaraRaderaAnna B: Åh, Anna. Jag har precis fyllt 20 år. Aldrig varit riktigt kär. En dag ska jag våga släppa kanten med båda händerna. Du med. Jag vet det.
SvaraRaderaJa, det är jag igen. Kan inte låta bli att kommentera. :p
SvaraRaderaSom de två tidigare känner jag igen mig. Jag är sjutton år och aldrig varit kär. Det stör mig inte så mycket, fortsätter att tänka att det kommer någon gång. Att det snart blir min tur. Saken är den att jag alltid har haft en otrolig längtan efter kärlek och sett mig som en obotlig romantiker. Men jag vill inte ha en imitation av kärlek. Jag vill att det ska vara på riktigt. Det är helt enkelt inte värt att bli sårad för någonting som bara är halvhjärtat.
Josefine: Åh, jag blir så glad att du berättar! Och du är så otroligt duktig på att skriva, jag sitter här och imponeras. Du har helt rätt, det ska vara på riktigt, och jag bara vet att vem som du än satsar helhjärtat på kommer att bli så lycklig.
SvaraRaderaGud va fiiiiiiiiiiiiiiiint du skriver människa =D =O
SvaraRaderaAnonym: Jag kan inte för mitt liv förstå att ni verkligen finns. Att ni verkligen tycker om det jag skriver. Jag trodde aldrig det. Fina du, tack så väldigt mycket!
SvaraRadera