Jag vill tycka om att vara ensam ibland. Kanske är det därför jag har så svårt för att falla på riktigt. Jag är ju inte överdrivet förtjust i mig själv så hans sällskap lär slå mitt eget hela tiden. Jag vill inte vara så. Jag vill inte att det ska vara så. Jag vill inte komma i andra hand hela tiden.
Jag är så rädd för att jag kommer tycka ännu mindre om mig själv den dag det inte är han och jag längre. Jag är rädd för att tappa bort mig själv i honom. Den lilla jag som faktiskt finns här.
Självklart gör jag det, du skriver mycket bra, då är det inte så svårt :)
SvaraRaderaPuss.
Du är så duktig. Du är så mycket. Du tänker, funderar. Är en väldigt intressant flicka.
SvaraRaderaE.: Oj, vad fint att du tycker det! Tack!
SvaraRaderaAnna: Åh, tack! Jag önskar jag var lite mer som du beskriver. Att andra såg det. Att jag visade det.
Så bra, så fint du skriver. Jag känner igen mig. Eller, jag har känt igen mig i det här. (Fast nu är jag så där himlastormande kär och jag har inte tappat bort mig själv på något hörn alls.)
SvaraRaderaMen jag tror att du skriver på ett sätt så att man skulle känna igen sig även om man inte upplevt det, för att du skriver så bra.
Hanna: Tack så himla mycket för dina fina ord! Det betyder så mycket för mig! Och det låter så fint, alldeles fantastiskt, det du upplever.
SvaraRaderadu skriver så otroligt fint! jag vet inte hur jag hittade din blogg, men jag har följt den sen allra första början.
SvaraRaderaJag känner igen mig i dina inlägg. Och just det där att inte våga bli kär för att man är rädd för att tappa bort sig själv, det är läskigt. Jag själv är helt upp över öronen kär, dock har jag slarvat bort en del av mig själv i honom. Han har varit borta från mig i åttioen dagar nu, men om arton så är han hos mig igen.
Din blogg är underbar!
Alltså! Jag måste bara säga att du precis skrev ner mina tankar i det här inlägget, helt sjukt det är som att du läst det jag tänker.
SvaraRaderaJag gillar din blogg, du är som jag, gillar att fundera!
E~*: Så fantastiskt fint att du kommer tillbaka. Och det där om att tappa bort sig själv, det är kanske lite grejen med kärlek har jag tänkt. Kanske ska man tappa bort sig själv lite, och det ska ändå kännas helt rätt. Jag vet inte, jag kanske svamlar! Men tack så himla mycket, så fint att du vill läsa det jag skriver!
SvaraRaderamaja: Jag vet inte om det är bra eller dåligt att du känner igen dig i mina tankar. Men fint att du gillar det jag skriver, vi verkar inte vara ensamma om att känna såhär! Tack för att du tog dig tid och kommenterade, jag har ju annars ingen aning om vad ni läsare egentligen tycker och tänker!