Tjugonio

Ibland får jag för mig att vissa människor tar så mycket för givet. Jag vet inte hur det är att ha någon att hålla i handen varje dag, inte heller hur det är att kväll efter kväll somna bredvid den som man älskar mest i hela världen. Jag vet inte vad som är mest underbart; att somna eller att vakna bredvid den man älskar?

Men jag vet något. Jag vet hur det känns när någon man tycker mycket om går bakom och håller händerna mjukt men ändå bestämt just där axlarna övergår till armar när man går genom en folkmassa på ett trångt uteställe. Liksom för att man ska veta att han finns där bakom men mest för att ingen ska kunna komma mellan er. Det känns väldigt fantastiskt.