Om ni bara visste hur svårt det var att skriva de där fyra orden. För mig är mitt självförtroende ett enda stort misslyckande. Jag klarar av det mesta men kan inte tycka om mig själv. Jag skäms så otroligt och berättar det aldrig för någon.
Jag har gömt mig på toaletterna i skolan alldeles för många gånger för att jag fått för mig att jag är för ful/för tråkig/för dum/för otillräcklig för att vistas bland alla andra. Ibland undrar jag hur många timmar som jag suttit på den där femte toaletten inne på tjejernas. Det är så sorgligt och så skrämmande att tänka på. Jag hade så många vänner men ingen visste. Jag har gråtit så mycket där inne på toaletten att jag har varit tvungen att smita ut bakvägen och komma på en ursäkt till varför jag inte kommit tillbaka.
Jag fick ett stipendium när jag tog studenten i juni förra året. Det fanns säkert många som tänkte så mycket då. Om vem jag var. Det hurrades och applåderades och jag fick så många kramar och pussar, jag var så värd det där stipendiet sa de. Jag tänkte att kanske, kanske tycker jag om mig själv nu.
Så lätt är det ju inte. Mitt dåliga självförtroende har förstört så mycket, gör det fortfarande. Det är nog en stor anledning till att jag aldrig varit kär. Jag är rädd för att jag ska vara någon annan än den som Han fattat tycke för. Men mest av allt tror jag att Han bara spelar med mina känslor, att Han inte alls är intresserad av mig. Varför skulle någon som Han vilja ha någon som mig?
Det gör det hela så väldigt omöjligt. Jag ger det inte en chans. Är alldeles för rädd. Så dumt.
alltså åh, din blogg, dina texter. f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-a.
SvaraRaderajag skulle vilja känna dig.
felicia: Åh, tack, tack, tack! Jag blir så förvånad varje gång, att det finns de som tycker om det jag skriver. Det betyder jättemycket! Och den sista meningen, jag dog nog lite (på ett bra sätt!). Ingen har skrivit så, eller sagt så till mig. Så himla fint! Jag skulle vilja känna dig.
SvaraRadera