lördag 21 mars 2009

Tjugosex

Ibland blir jag nästan lite stressad. Nästan lite jättestressad. Tänk om han som är tänkt för mig inte orkar vänta. Tänk om han nöjer sig med någon annan. Bara för att jag behöver så himla mycket tid.

Men sen tänker jag att han som är tänkt för mig, han kommer att vänta. Det bara måste vara så. Jag bara måste vara värd att väntas på. På något oförklarligt sätt vet han det. Annars går jag under.

6 kommentarer:

  1. sv: tack så mycket! även du är väldigt begåvad!!

    SvaraRadera
  2. Amanda: Varsågod, fina texter bör uppmärksammas! Och tack, så fint att du tycker det!

    SvaraRadera
  3. Tack snälla du, det gör mig så otroligt glad. Jag uppskattar det verkligen, det ska du veta.

    Har läst igenom mycket här och det är många fantastiska texter.
    Puss.

    SvaraRadera
  4. E: Varsågod! Det är precis vad jag tycker så ta åt dig :) Och vad fint att du gillar mina texter, tack!

    SvaraRadera
  5. Fan vad fint du skriver... =')

    SvaraRadera
  6. Anonym: Tack, tack, tack!

    SvaraRadera