Sjuttiotre

Jag minns att du fick fel jacka när vi stod och väntade vid garderoben. Du behövde bara titta på honom för att han skulle förstå och vända om för att hämta den som var din. Det är inte alla som kan sånt. Tala med blicken alltså. Men du kunde. Kan. 

Jag har bra sifferminne, jag borde minnas vilket nummer jag hade den där kvällen. Men jag tänkte väl på annat. På dig.

Du höll upp dörren när vi skulle gå ut och jag tyckte det var så fint. När jag passerade förbi dig placerade du den fria handen på min rygg, jag vet inte riktigt varför, kanske för att jag skulle veta att du fanns precis bakom. 

Det var mörkt ute fastän gatorna var snöklädda. Och jag hade alldeles för lite kläder för vad som vore lämpligt en vinternatt som denna men det spelade liksom ingen roll. 

Jag hade ingen aning om vart vi var på väg men följde ändå efter. Just bredvid. Du höll mig i handen, varsamt men ändå besämt.