- Det är till dig A.
Tänker lämna bordet. Tycker inte om att prata i telefon bland andra. Orkar inte. Sitter kvar.
- Han kommer ringa dig i kväll
- Va?
- Han är så kär i dig, han frågar mig vad han ska göra
- (jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte)
- Han säger att han inte står ut längre, att han måste berätta för dig
- (inte nu, inte nu, inte nu)
- Jag vet ju att du inte vill, men ärligt A. känner du ingenting för honom?
- Säg att han får ringa någon annan, det är ingen idé
- Du kan inte hålla på såhär för alltid. Det fattar du väl.
Klick.
- Vad var det där om?
- Ingenting.
Men det var inte ingenting. Det var någonting. Som blev ingenting.
Ja du...det där har hänt mig med ungefär i den åldern...supergullig kille blev kär i mig. Jag visste inte vad jag skulle göra eller hur jag skulle hantera situationen så jag sprang iväg. Det värsta är att det inte har ändrats så mycket fram tills idag. Jag är 21 och springer fortfarande iväg. Jag känner denna kille fortfarande och jag kan inte fatta hur jag va så dum.
SvaraRaderaÅh. Hjärtskärande och vackert. Precis som kärlek kan vara. Precis som det jag har nu skulle kunna varit om jag inte vågat inse att jag var kär.
SvaraRaderasvar: Ja minsann, jag ska hålla hårt, hårt i jackan!
svar två: Det är himla trevligt att titta in på din blogg!
Man kan inte göra mer än att känna igen sig så himla mkt.
SvaraRaderatina: Jag förstår hur du menar, tror jag. Jag träffar den här killen lite då och då, här och var. Jag vet inte om det var ett misstag, att jag slängde bort något som kunde blivit fantastiskt. Men det känns dumt att jag inte ens gav det en chans.
SvaraRaderaHanna: Så himla modigt av dig att våga!
J: Åh, jag önskar att du inte gjorde det. Att ingen är lika rädd som jag. Men vi ska bli modigare, eller hur? Måste bli.
Jadu.. Rädslan sägs kunna bearbetas.
SvaraRaderaSå tids nog förhoppningsvis?
Med små steg i livet, kan man nog övervinna det man fruktar som värst.
Jag är helt kär i din blogg för övrigt. Så vackert. Så otroligt vackert.
svar: Åh, kan man ha något annat när solen lyser så här underbart? Mitt humör styrs något otroligt mycket av vädret, åtminstone har jag för mig det, och det är ju nästan samma sak.
SvaraRaderaJa, att ha vågat är det bästa som finns. Jag jobbar med att våga saker hela tiden. När jag var liten vågade jag inte prata inför klassen, till exempel.
Men oj, nu måste jag verkligen sova!
J: Tids nog måste vara snart. Jag hoppas och tror det.
SvaraRaderaOch tack, så fint att du tycker om den. Jag trivs så himla bra här, bland alla er fina läsare!
Hanna: Det är sant, solen är bäst! Det skulle kunna få vara sol varje dag om du frågar mig. Eller nästan i alla fall.
Så duktig du är, övervinner rädsla efter rädsla. Jag tror det är vad livet egentligen handlar om!
svar: Åh ja, solen är underbar. Men ibland skulle det bli riktiga skyfall. Ibland bara. Annars strålande sol. Och vintrarna skulle vara två månader med knähög snö, sedan skulle den bort.
SvaraRaderaHehe, tack. Men än är jag rädd för småkryp.. Här inne finns det en äcklig fluga som jag helst skulle döda.
Hanna: Skyfall kan vara det vackraste som finns, absolut skyfall ibland!
SvaraRadera