Det känns skönt att tänka så. Men egentligen har jag ju ingen aning. Svamlar i blindo. Ni som vet, vill ni berätta?
måndag 6 april 2009
Femtionio
Oftast tänker jag att jag bara inte har hittat rätt. Att han som är tänkt för mig, och jag som är tänkt för honom, inte har träffats än. För den dag vi gör det, då kommer den där rädslan inte längre räcka till. Jag kommer vara för intresserad av honom för att låta min osäkerhet ta över. Jag kommer veta att han är värd det. Hur det än slutar kommer det att vara värt det.
Det känns skönt att tänka så. Men egentligen har jag ju ingen aning. Svamlar i blindo. Ni som vet, vill ni berätta?
Det känns skönt att tänka så. Men egentligen har jag ju ingen aning. Svamlar i blindo. Ni som vet, vill ni berätta?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hur det än slutar kommer det att vara värt det. Det var precis de orden jag behövde. Det är så det ligger till, hur det än slutar kommer det alltid att vara värt det.
SvaraRaderaJag skulle gärna berätta, berätta allt allt allt. Det är väl sådant som är jobbigt med folk som är kära.
SvaraRaderaJust nu ska jag sova, bara. Men jag har skrivit några inlägg några gånger. Det här är ett av dom: http://helh.blogspot.com/2009/03/om-mig-och-pontus.html
jag tvivilar och ångrar mig hit och dit men tidgare när jag lagt benen på ryggen har jag ångrat mig. men nu har jag lovat mig själv att så länge det känns bra när jag är med honom så ska jag inte låta ngn osäkehet i världen förstöra det. det har ju bara med mig o göra och inte med oss egentligen.
SvaraRaderaÄven om det känns rätt kan det vara svårt. Som rätt känsla på fel ställe. Jag är osäker men jag lämnar ut allt jag har och hoppas på att han tar hand om det. Jag tvivlar dock på att han gör det, för allt är så fel och det enda som är rätt är att jag verkligen vill ha honom. Men trots brist på respons tror jag ändå att det är rätt. Jag får väl tänka som du säger, hur det än slutar kommer det vara värt det.
SvaraRaderaJag tror man känner av det när man känner att allt är rätt.
SvaraRaderaMan vill veta allt om personen, vill andas samma luft som personen, personen sätts i fokus, man vill vara personens allt, man vill hamna i ett med personen, man minns alla möjliga detaljer kring personen, man får samma känsla både positiva och negativa känslor år efter år av personen..
Som mest tror jag att man kan vara sig själv, alldeles sig själv kring den personen och personen accepterar och älskar dig för den du är, precis den du är.
Då.. Då har du hittat rätt.
Vare sig osäkerheten smyger sig på eller inte, det är du, och det kan personen acceptera.
I slutändan är det som du sa, värt det no matter what. Den känslan kommer nog ändå räcka en livstid.
H: Åh, jag hoppas att du har rätt.
SvaraRaderaHanna: Det är så himla vackert egentligen, att vilja berätta allt och ännu mer för att man är så lycklig. Jag har läst igenom inlägget. Så fint! Det är fantastiskt hur det kan bli så rätt.
filifjonk.blogg.se: Jag ångrar mig också hela tiden. Fast tydligen inte tillräckligt mycket för att inte göra om samma misstag en gång till. Det du säger är så sant.
Sofia: Du verkar så himla modig. Jag är nog lite tvärtom. Lämnar inte ut något även om jag tror att han kanske skulle ta hand om det. Varför vet jag inte. Jag hoppas innerligt att han som du lämnar ut dig till också tar hand om dig. Annars är han inte värd dig.
J: Åh, jag vet inte vad jag ska svara på din kommentar. Så himla bra skrivet! Jag hoppas att det finns någon där ute som kan acceptera att jag är osäker. Kanske är det precis det som gör mig så rädd. Att ingen riktigt skulle kunna acceptera den jag är. Men jag måste tro att han finns. Och att han vill ha mig precis som jag är.
Jag har vart kär en gång hela mitt liv, första gånge blev förra året och min kärlek för honom bara ökar varje dag. Från en början kändes det som om han var vem som helst men en sak var det som skiljde sig från alla andra, han fick mitt hjärta att vända sig ut och in varje gång han gick förbi mig, kollade på mej eller bara sa ett ord till mej, men när jag lärde känna han allt mer blev det bara värre, tillslut började mitt hjärta bli allt mer tränat och just nu vänder det sig 20 gånger då han kollar på mig. Jag vet att det är han som är ödet. Jag har som bestämt det för mig, att han är den som jagbehöver för att måbra. För varje gång jag mår dåligt och jag ser han så blr jag ´plötsligt på bra humör igen. Enligt mig är det kärlek. En människa som får en att skratta när man vill gråta. En som får en att känna sig specie, en människa som gillar dig ovasett hur du ser ut. Det är en sån person som är värd att älska. Jag kan var blyg för honom, för jag vet ju inte hur han känner för mig. Men jag tycker att det är en sak som gör allt mer spännande. Att jag som kämpar om honom, att han ska veta att han inte är vem som helst, utan att han ska veta att jag gör allt för honom, inte lägger av utan det är han som är min kärlek.
SvaraRaderaMan kan inte tänka, sådär ska min kärlek vara. Men när den väl kommer, kommer de kännas så jävla rätt. Då kommer du veta att det är JUST han du vill ha och ingen annan!