fredag 10 april 2009

Sextiofem

Jag är född ganska tidigt på året. Hade redan från början lite av ett försprång på många sätt. Jag kunde läsa och skriva långt före många andra barn i min ålder, började på sexårs när jag var fyra år istället för fem. Jag kan inte riktigt förstå när jag tappade det där försprånget. När sprang alla om mig och vad gjorde jag då som var så viktigt?

Kanske var det när livet började handla om annat än prestationer.

Det där om att springa i motvind; jag tycker inte om det. Ibland undrar jag om det är så att jag i själva verket alltid har haft medvind. Utan att veta om det. Att jag på något sätt bara har valt att gå baklänges. Jag vet inte varför, jag blir alldeles snurrig när jag tänker så. 

5 kommentarer:

  1. åh du förstår inte hur mycket man känner igen sig i dina texter! jag är beroende av dem

    SvaraRadera
  2. Har läst från första inlägget och hit nu precis. Jag har ont i ögonen eftersom datorskärmen lyser för starkt, det var verkligen värt det dock. En del av din blogg måste vara något av det finaste som finns på internet.

    SvaraRadera
  3. Jag har lånat en text av dig till ett inlägg (och länkat, förstås). Jag hoppas att det är okej!

    SvaraRadera
  4. du är perfekt och dina texter likaså.

    SvaraRadera
  5. tina: Så fint att du tycker om det jag skriver, det betyder jättemycket för mig!

    gustav: Jag tappar orden när jag läser din fina kommentar, kan inte riktigt förstå. Om du bara visste hur mycket dina ord betyder för mig! Tack!

    Hanna: Så himla fint att du vill låna en text av mig. Självklart är det okej, jag blir bara jätteglad!

    Sara: Åh, tack! Det betyder jättemycket för mig att du tycker det och tar dig tid och berättar det för mig!

    SvaraRadera