Idag är Alex pappa och jag har aldrig ens varit kär.
söndag 5 april 2009
Femtiofem
När jag var liten hade jag en bästa vän som hette Alex. Vi var jämnåriga och precis lika galna. Två små blonda yrväder som gjorde allt och ingenting tillsammans. Det hände att vi stod bakom garagen på radhusområdet och pussades. Inte för att vi själva minns, det har berättats i efterhand av våra äldre systrar.
Idag är Alex pappa och jag har aldrig ens varit kär.
Idag är Alex pappa och jag har aldrig ens varit kär.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Svar:Tack för dem fina kommetarerna på min blogg. Blir ju alldels lycklig utav dem. Ellerhur vore det väldigt skönt om någon förstod en utan ord. Som om ögonen kunde tala.
SvaraRaderaVi ska bryta oss loss.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderajag heller aldrig varit kär. jag undrar hur det känns.
SvaraRaderadu verkar vara en sån himla fin människa, jag undrar vem du är.
åh, vad fint inlägg.
SvaraRaderaJag hoppas att du blir kär någon gång. För det är himla fint, trots att det gör ont.
Sandy: Åh, vi ska bryta oss loss. Eller jag vet inte... vi sitter nog inte fast egentligen. Vi måste nog bara ta lite fler steg så att vi hinner ikapp alla andra.
SvaraRaderaSimon Thesayer: Jag vet inte om idén är så himla bra, egentligen spelar det kanske ingen roll. Men om den skulle kunna spela roll är det värt det. Dessutom gör jag det nog lite för mig också. För att inte glömma bort vem jag var.
Jag ska kolla in Darling, den verkar jättebra!
felicia: Åh, jag blir så rörd av din kommentar. Jag tycker du verkar himla fin du med! Jag önskar att jag kunde bli lite modigare och stå för att jag är jag. Men på ett sätt gör jag det fastän jag är anonym. Du vet så mycket om mig bara genom att läsa här.
Hanna: Tack! Jag hoppas också att jag blir kär någon gång, för det låter så väldigt fint.