Så många spelar svåra för att det ska intressera. Jag svarar inte efter nio månaders försök till telefonsamtal. Och jag spelar inte ens svår. Är bara rädd. Det är varken charmigt eller spännande. Det är tragiskt.
torsdag 9 april 2009
Sextiofyra
Att vara så himla rädd ställer till så himla mycket. Man går miste om vackra saker, vet ingenting alls om det finaste som finns. Och fastän jag vet att det är så det är, så vågar jag inte. Jag hatar att tanken på att han skulle tycka om mig är mer skrämmande än tanken på att han inte skulle göra det.
Så många spelar svåra för att det ska intressera. Jag svarar inte efter nio månaders försök till telefonsamtal. Och jag spelar inte ens svår. Är bara rädd. Det är varken charmigt eller spännande. Det är tragiskt.
Så många spelar svåra för att det ska intressera. Jag svarar inte efter nio månaders försök till telefonsamtal. Och jag spelar inte ens svår. Är bara rädd. Det är varken charmigt eller spännande. Det är tragiskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag är också så sjukt rädd, men jag är mer rädd för att han inte ska tycka om mig. Så jag ger. Jag ger och jag ger och till slut finns det ingenting kvar av mig men jag har inte fått nånting tillbaka. Och det skrämmer mig mer än nånting annat.
SvaraRaderaFörresten så får man vara rädd. Men tillslut måste man inse att man inte kommer nånstans med att vara rädd. Men hur slutar man?
SvaraRaderaprecis, precis sådär är det för mig också. jag är rädd för allt sådant, så jag drar mig mest undan istället fast jag inte vill. åh. dumt att det inte kunde vara lite enklare.
SvaraRaderaS: Åh, jag tycker det verkar som att du förtjänar så mycket mer än vad du får. Jag förstår att det skrämmer dig. På ett sätt är det just precis det som skrämmer mig. Jag är så rädd för att uppleva det du upplever. Det där att ge och ge men inte få något tillbaka.
SvaraRaderaJag tror att man måste chansa lite. Jag tror jag behöver någon som är värld att ta chanser för. Då ska jag våga!
kim: Åh, varför är vi sådär? Och varför kan ingen göra det värt att chansa? Göra det lite mindre svårt alltså.
Jag kom att tänka på en väldigt viktig sak i min kärlekshistoria, som jag skrev pyttepyttelite om i det där inlägget. För att jag verkligen hatar den biten, men jag vet inte om jag skulle vågat om det inte hade hänt mig.
SvaraRaderaJag blev tillsammans med någon jag tyckte var spännande, lite jobbig men tilldragande, han tjatade på mig och jag svarade på ett sms mitt i natten. "Okej då."
Jag var aldrig kär och alltihop slutade med att jag hatade mig själv mer än jag hatade honom. Men då hade jag i alla fall varit tillsammans med någon, jag hade gått sönder och jag visste hur det var.
När jag förstod att jag var kär var jag bara så desperat och jag ville bara bli älskad tillbaks, jag ville ha något som var fint.
Som tur va så blev det fint. Ibland förstår jag inte hur det kan vara såhär. Får ett förhållande verkligen bara glida på? För det är så underbart, näst intill hela tiden. Så långt ifrån mitt första förhållande som det bara går. Jag hade ingen aning om att det kunde vara så fint.
(När jag börjar på "När jag förstod att jag var kär.." börjar jag alltså på en ny historia, min och Pontus historia.)
SvaraRaderaHanna: Åh, kanske måste man låta det gå sådär dåligt innan det kommer något bra. Jag hoppas att jag en dag kan se tillbaka på alla beslut jag tagit och ändå inte ångra något för att det i slutändan fört mig till något (någon) helt fantastiskt. Det vore så fint!
SvaraRaderaOch tack för att du berättar. Det är så himla trevligt att läsa!
jag är rädd hela tiden. jag är ett oroshjärta. alltid rädd eller orolig, eller både ock. ibland kan jag hantera min rädlsa. andra gånger skakar jag tills jag tillslut somnar helt utmattad! men jag tror att ju mer jag vågar, ju större kliv jag tar försvinner min rädsla lite mer. bara lite. bara ett kryddmått kanske. men nästa gång kanske det blir en hel matsked...
SvaraRaderaoch har en fin påskdag kära du. och le så mycket du kan!
<3
tvillingsjal: Jag är också sådär rädd. Inte för allt, men för vissa saker. Jag tycker att det verkar som att du vet precis hur du ska göra. Du är på rätt väg, modigt!
SvaraRadera