Bredvid kvinnan som väntar på sin syster som hon träffar alldels för sällan står en pojke som väntar på flickan som får hans hjärta att dunka lite snabbare. En bit bort står en äldre man och väntar på sin första kärlek. I över sextio år har de upplevt livet tillsammans och han kan inte föreställa sig att vänta på någon annan än henne.
Längre ner på samma gata står en tjej i yngre tonåren och hoppas att pappa som har glömt bort hennes födelsedag flera år i rad, faktiskt menade allvar när han ringde och frågade om hon ville träffas och fika. Kanske är han bara sen, tänker hon.
Precis samma tanke passerar killen som står några meter bort och väntar på morfar som ska visa sitt barnbarn var hans far öppnade sin första butik för över hundra år sedan.
I hörnet på betongbyggnaden över gatan tittar en flicka försiktigt fram medan hon plockar upp händerna ur fickorna som för att göra sig redo att krama om någon mycket speciell. Kanske är det han som korsar gatan lite före övergångstället hon väntar på.
Jag väntar också. Fast på ett annat sätt och på något annat.
Vad fint! Vad fint! Du skriver fantastiskt.
SvaraRaderaHanna: Tack, tack! :)
SvaraRaderajag vet egentligen inte vad jag ska säga. men det här är så galet fint och träffar mig rakt i hjärtat.
SvaraRaderaDetta var nog det finaste jag läst på länge. Och jag vet hur det är, att vänta på något som man inte vet när eller om det kommer. Man bara väntar och hoppas att snart, snart ska jag våga.
SvaraRaderaSå jävla fint skrivet.. jag väntar också, på att våga allt jag vill våga. Undrar om man kommer vänta hela livet på saker som aldrig kommer? hoppas inte det.
SvaraRaderaåh du är inte den enda som väntar på just kärlek! hoppas varje dag på att den ska komma smygande runt hörnet!
SvaraRaderafelicia: Jag vet inte riktigt vad jag ska svara, men tack fina du! Du är så duktig på att kommentera och det betyder jättemycket för mig att veta vad ni läsare tycker och tänker.
SvaraRaderaJosefine: Åh, snart kommer du våga Josefine! Jag också. Det måste vara så.
Anna: Det skrämmer mig himla mycket det där. Om att vänta hela livet på saker som aldrig kommer. Är det vi som låter tillfällen passera eller är det tillfällen som aldrig blir till? Jag blir snurrig när jag tänker så. Istället tänker jag att det kommer, det måste komma. Men då måste vi nog också våga. Åh vad allt är svårt!
Och tack, så himla trevligt att du gillar det jag skriver!
tina: Jag tror den kommer runt hörnet snart. Så länge man tror måste det väl ändå finnas en chans? Fast då måste man också våga, det tycker jag är svårt.