Jag är inte så. Folk tycker om mig, oavsett. Tycker kanske inte jättemycket mer än så heller. Fast vad vet jag.
Jag önskar att jag var lite mer av allt. Lite mer älskad, lite mer hatad. Lite mer någon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har precis läst igenom hela bloggen, och jag kunde lika gärna ha skrivit det själv. Jag är precis som du och du är inte ensammast i hela världen.
SvaraRaderatack så hemskt mycket.. det gör mig jätteglad!
SvaraRaderajag önskar också att jag visste lite mer. jag skulle hemskt gärna vilja det, men det känns som om jag inte vet något!
SvaraRaderahjärta.
Anonym: Så fint att du ville läsa allt, det betyder jättemycket! Du vet så mycket nu. Om mig alltså. Och fastän det känns hemskt att veta att jag inte är den enda som känner såhär känns det också bra. Att inte vara så ensam.
SvaraRaderaJosephine: Varsågod! :)
tvillingsjal: Åh, jag tror jag vet precis vad du menar. Och jag tror du vet så himla mycket mer än du kommer på just nu. Dessutom är du så ung, du kommer hinna lära dig så mycket med tiden. Även fast det kanske inte känns som någon vidare räddning nu. hjärta på dig med!
Jag kan hata dig lite för att du är så grymt duktig på att skriva när jag bara sitter och vill vara duktig.
SvaraRaderalostpenpal.blogg.se
totally know the feeling.
SvaraRaderaAnonym: Du är välkommen att hata. Det värmer att du tycker att jag är duktig på att skriva. Så fint, tack!
SvaraRaderaJ: Jag önskar att du inte gjorde det.