Farfar pratar aldrig om döden, farmor säger att det är för att han var så nära döden när han var ung. Han hade tuberkulos och låg på sjukhus nästan ett helt år. De hade precis träffats när farfar isolerades över hundra mil ifrån farmor. Ibland får jag för mig att man kämpade mer för kärlek förr.
På påskafton låg farmor på sjukhus och för en stund trodde jag att hennes liv var över för alltid. Idag har vi ätit chokladägg, pratat om framtiden och kramats minst tjugo gånger. Det betyder allt för mig just nu.
Det är så fint med folk som står sina mor- och farföräldrar nära. Som pratar och umgås med dom på riktigt.
SvaraRaderaNär min farfar dog blev jag knappt ledsen. Eller, jag blev inte ledsen. Han var liksom inte en viktig del av mitt liv. Och det känns ganska synd.
Jag tror också att man kämpade mer för kärlek förr. Nu för tiden tror folk att det finns någon bättre runt hörnet och så fort det blir lite jobbigt ger man upp. Det är fan fegt. Jag säger: våga hålla fast vid kärleken! Våga kämpa!
SvaraRaderaJag älskar dina texter. De är fina.
SvaraRaderaTack så mycket själv!
SvaraRaderaJag håller med dig, om att det verkar som att man kämpade för kärleken mer förr. Och sedan är det riktigt fint det du skriver om dina farföräldrar!
Kram
Hanna: Jag har aldrig reflekterat över min relation till mina farföräldrar. Fast ja, vi står nog varandra väldigt nära. Det har alltid varit så. Jag är så tacksam för det, har lärt mig så himla mycket.
SvaraRaderaS: Jag hoppas att både du och jag har fel. Att människor fortfarande kämpar jättemycket. Bara att vi inte har upplevt det ännu. Jag vill så himla gärna att det ska vara så. Men jag tror tyvärr att det ligger något i det du skriver..
Anonym: Åh, tack så himla mycket! Det betyder jättemycket för mig!
S: Jag vet inte om det kanske bara är något som jag tror för att rädda mig själv eller om det verkligen är så. Kanske kämpar man ännu mer nu, vem vet. Inte jag i alla fall. Fint att du gillar det jag skriver, kram!
Jag älskar såna ägg! MUMS!
SvaraRaderaLivet är bara något man får låna förr eller senare måste man lämna tillbaka det, ibland är det bara väldig mycket för snart, tyvärr.
Nea: Att de är! Helt fantastiskt goda. Och så fina dessutom!
SvaraRaderaÅh, det är sant. Tyvärr är det ju så. Bara jobbigt att acceptera att någon man älskar så mycket har gjort sitt medan man själv har så lång tid kvar (får man hoppas iaf).
min farfar är sjuk o blev kvar på sjukhuset igår. det är skönt att veta att någon går igenom ungefär samma sak.
SvaraRaderacrn: Så tråkigt att din farfar är sjuk. Jag hoppashoppashoppas verkligen att det blir lite bättre snart. Kram!
SvaraRadera