Kanske behöver jag vänta några år till för att kunna känna det där som ordet distans ska stå för. Vad det nu är, jag undrar om det är möjligt att få det till något sånt här. Och det är så lätt att tro att man har nått målet när man inte ens kommit halvvägs.
Ibland förstår jag inte alls vad jag skrivit. Hur jag skrivit. Men så läser jag meningar som "ibland är det viktigare att få andas än att kamma håret" och jag förstår precis. Fastän det kanske vore bättre om jag inte förstod så betyder det himla mycket för mig att jag fortfarande gör det.
Jag önskar att jag kunde förklara bättre. Om hur det är att sitta på en kulle och gråta så mycket att man undrar om man är den enda i hela världen som aldrig får slut på tårar, för att sedan cykla hem och fortsätta som vanligt. Skratta lite, med ett hål i det där ömtåliga innanför revbenen.
jag läser mina gamla texter ibland som jag skrev när jag var 14, och de andra ute och söp, satt jag hemma och grubblade över kärleken och var ledsen. och nu blir jag ledsen av att läsa det, hur rädd jag var men ändå så kär i kärleken.
SvaraRaderanu är jag inte lika rädd men jag är nog fortfarande kär i kärleken, det tar liksom inte slut.
jag är rädd för att läsa mina gamla texter. eller inte rädd, men de gör mitt hjärta ledset att jag kände så mycket förakt och hat. att livet kunde vara så hemskt att jag ville avsluta det.
SvaraRaderamen samtidigt ler jag över stegen framåt. över min utveckling.
miljoner hjärtan till dej.
S: Jag blir som sagt också rädd när jag läser mina gamla texter. Men jag tror kanske att det är bra. Det måste ju betyda att vi har gjort framsteg. Man måste nog försöka se på de där åren som ett nödvändigt ont för att nå dit man är nu, eller kommer att komma. Något har vi lärt oss av att vara så ensamma.
SvaraRaderaJag tycker det låter fint att vara kär i kärleken. Jag är nog inte kär i någonting alls. Tyvärr.
tvillingsjal: Vet du vad jag tycker? Jag tycker att du verkar så himla mogen för din ålder. När jag var 16 år så var jag fortfarande mitt i det där, kunde varken blicka bakåt eller framåt som du gör nu. Det är så fint att du inser att du ska vara stolt över din utveckling, för det ska du vara!
miljoner hjärtan tillbaka till dig! :)