Jag har berättat det för några, att jag gör så. Men de skrattar alltid. Förstår inte. Jag tror att ni förstår lite bättre. Ni är så fina som bryr er. Bryr er om mig. Och jag ska ge er tusen fina ord åter när jag kan bilda meningar igen. Det förtjänar ni.
I natt sover jag nog också så. Upp och ner, i flanellpyjamas.
förut brukade jag också sova med huvudet vid fotändan när jag hade svårt att somna, det var bättre så.
SvaraRaderajag brukar också vända på mig när jag inte kan sova, upp & ner liksom. har gjort det enda sedan liten ålder men jag vet inte riktigt varför. kanske för att få omställning, hamna i ny position istället för den där invanda gamla man är så van vid.
SvaraRaderajag hoppas att ditt hjärta kommer läka bra & fint i allafall. försök se det som en vinst att du vågade iallafall, nästa gång kanske du vågar ännu mer! jag tror på dig.
Jag förstår precis.
SvaraRadera<3
jag gör lika! du är fin
SvaraRaderaJag har gjort exakt så hela livet utan att tycka att det är något konstigt, något annorlunda. Jag har tänkt att alla gör så. Men när jag igår läste den här (din) text för min vän förstod jag att alla inte gör så, hon förstod det inte, undrade varför man gör så. Jag har aldrig reflekterat över det utan istället tänkt att det helt enkelt är så man gör när man inte kan sova. Men tydligen är det inte så.
SvaraRaderajag känner igen det där, att folk inte förstår saker som för en själv känns helt självklart. här känns det som en liten, mysig bubbla. en bubbla där alla förstår varandra. så himla fint och bra!
SvaraRaderasusanne: Åh, jag tycker det är så fint att det finns fler än jag som gör det. Fint att du berättade!
SvaraRaderastini: Jag tror du har rätt, omväxling förnöjer. Jag har också gjort så enda sen jag var liten.
Ibland känns det som en stor förlust, men jag tror på dina ord. Jag tror att jag vann så himla mycket mer. Även om jag kanske behöver lite tid på mig för att verkligen tro på att det är så. Tack!
Joella: Åh, du är så fin! Kram <3
Anonym: Tack, jag tror att du är himla fin!
Julia: Jag trodde inte heller att det var något annorlunda tills jag började berätta och alla skrattade. Men vi verkar heller inte helt ensamma om att göra det, nu när jag läst kommentarerna. Jag tycker det är fint att något som känns så naturligt och liksom självklart, kanske inte är det.
ellen: Åh, så fint du beskriver det! Och så sant, jag håller med i precis allt som du skrivit. Det känns verkligen som en mysigt liten bubbla. Det känns så himla fint att få skriva bland så fina läsare. Tack!