Fast på riktigt finns jag ju. Jag har upplevt allt det jag skriver om. Alla fina ord ni ger mig, det värmer något otroligt. Den här bloggen, så obetydlig bland miljontals andra, har spelat så stor roll för mig. Och det är tack vare er.
onsdag 13 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag kommer alltid vilja läsa dina ljuvliga inlägg.
SvaraRaderaKram på dig!
SvaraRaderaJag finns alltid omkring och läser. Det är ändå fint när du uppdaterar, blir rakt ifrån hjärtat.
SvaraRaderaKlart man läser, du skriver underbart fint
det första jag gör när lag går in på en dator är att kolla in din underbara blogg.
SvaraRaderaom du inte uppdaterat så gör det inget, det går lika bra att läsa de gamla inläggen för du skriver sjukt fint och verkligen så man känner igen sig.
var som du innan, men kärleken kommer när man minst anar det och i mitt fall var det med bästa killkompisen faktiskt.
jag beundrar verkligen dig, det gör jag. tycker du är väldigt modig som skriver hur du känner, på riktigt. det känns inte falskt och påhittat som andra bloggar utan ren sanning från hjärtat. keep on going! kommer läsa din blogg ett bra tag framöver iaf, det är ett som är säkert! och tack för att du förgyller mina dagar med dina underbara inlägg.
kram på dig!
Hanna: Du är så fin! 1000 kramar till dig.
SvaraRaderaJ: Så himla trevligt att du läser, det är för dig (och alla andra fina läsare) som jag skriver!
Anonym: Jag tappar nästan andan när jag läser din fina kommentar. Det betyder så himla mycket för mig, att det finns någon som du. Som tycker så. Det är så fint att du skriver att du tycker att det känns äkta, för det är det ju. Varenda ord även om jag önskar att det inte var så.
Det där om att vänta på kärlek; jag har nog aldrig gjort det. Förrän nu. Jag har liksom alltid skyndat förbi och tänkt på annat och nu nästan tvingar jag mig in i något för att ta reda på om jag kan känna. Jag vet inte om det är rätt, men något måste jag göra.