söndag 10 maj 2009

Nittiosex

Jag har svårt att bilda meningar idag. Jag vill ge er så himla mycket, men jag vet liksom inte var jag ska börja.

När jag inte kan skriva försöker jag göra andra kreativa saker. Därför att kreativitet är det finaste som finns tycker jag. Idag har jag sytt ett blommigt linne med två volanger som egentligen skulle varit tre om tyget hade räckt till. Jag har snurrat bristfälliga piruetter in i en tom spegelsal och tänkt att livet nog är lite vackrare än jag förstår. Dessutom har jag läst böcker som skulle göra mig lite klokare men mest bara förvirrade mig mer. 

Allt detta har jag gjort därför att jag helst inte vill tänka på det där som jag inte kan skriva om. Min rädsla för att aldrig bli kär. 

Jag ska skriva om det en dag. 

5 kommentarer:

  1. livet är det vackraste som finns just eftersom att det innehåller det vackraste som finns.
    och gud vad jag tycker att du är underbar. sluta aldrig att ge mig ett tillfälla ett säga det

    SvaraRadera
  2. Livet är nog himla vackert, om man bara förstår sig på att ta tillvara på det ordentligt.
    Jag tror att du kommer att bli kär en dag, och du kommer att hitta nån som känns som finast i världen. Det tror jag. Och du är så fin, så jag tror att han kommer att hitta dig.

    Svar: Tack så mycket! Ibland känner jag att jag berättar lite för mycket. Men det gör mig glad att du tycker det.

    SvaraRadera
  3. Så skönt att läsa att man inte är ensam om att vara rädd för kärlek. Jag tror inte på saker man inte kan bevisa, saker som inte står skrivna, som inte är fakta. Jag kan bara inte förstå känslor.

    SvaraRadera
  4. Ibland är det bra att hålla sig sysselsatt i väntan på att man ska hinna ikapp sina egna tankar.

    Svar: Jag vet inte att han är rätt. Men jag vet att varje morgon när jag vaknar är han det första jag tänker på, varje gång jag gör något, vad som helst, vill jag berätta det för honom. Jag vill att han ska veta allt om mig, varenda detalj, och jag vill veta minst lika mycket om honom. Jag vet att han ger mig balans, att han får mig att glömma bort sånt som är jobbigt och att han får mig att känna mig vacker. Jag vet att det svåraste jag någonsin har gjort är att vara utan honom. Men jag vet inte om han är rätt. Jag kan bara hoppas att han känner åtminstone något liknande för mig och att vi en dag kan vara allt det jag vill att vi ska vara.

    SvaraRadera
  5. julia: Åh, jag blir alldeles rörd när jag läser dina fina ord. Tack så hemskt mycket! Du får mig att vilja skriva!

    J: Jag hoppas att du har rätt. Jag hoppars verkligen att han som vill ha mig lika mycket som jag vill ha honom finns. Tack för att du får mig att tro det!

    Jag känner också så, mest hela tiden. Men så får man så mycket tillbaka av att berätta att det liksom är värt det . Värt allt.

    Francesca: Vi är nog många som tror att vi är ensamma i vår rädsla för kärlek när vi i själva verket inte är det. Och känslor är så himla svårt. Men jag tror kanske att man lär sig lite mer om det ju mer man själv känner. Man måste nog våga känna, även om det är skrämmande och svårt.

    S: Det låter som att ni har något väldigt fint tillsammans. Och jag tycker att det låter som att han ger dig himla mycket fint tillbaka. Om ni inte är menade för varandra måste det ju betyda att det finns någon ännu finare där ute för dig. Du behöver nog inte oroa dig.

    SvaraRadera