torsdag 14 maj 2009

Etthundraett

Jag vet inte om det ska kännas såhär. På något sätt är allting precis som vanligt. Jag balanserar på trottoarkanter på väg hem från bussen och fastän jag har bråttom hinner jag tänka att himlen är som vackrast på kvällen. Det går liksom inte att skynda förbi sådana tankar.

Men någonting är inte som vanligt. Är det så att jag går runt och bär på ett leende som inte fanns där innan, eller inbillar jag mig bara det för att jag så hemskt gärna vill känna något? Hur vet man om känslor är på riktigt? Vet man någonsin det?

Hur litar man på någon? 

Det där om att veta ingenting om det som borde vara allting.

4 kommentarer:

  1. frågor. alla dessa frågor som alltid ställer sej utan att man finner något svar. jag har dom själv. brottas med deras existens. och sista frågan, hur litar man på någon är en sådan som också finns inom mej. och jag vet inte.

    men jag hoppas jag får svaret någon dag. ett svar som visar mej att man kan lita på någon.

    hjärtan till dej min vän.

    SvaraRadera
  2. känner igen mig i dina tankar. ibland är saker så svårt..

    SvaraRadera
  3. Joelle: Åh, tack! Jag tycker du verkar himla fin du också!

    tvillingsjal: Jag hoppas också att vi ska veta. Jag vet inte när, hur, var eller med vem men jag vet att en dag ska vi veta det.

    Hjärtan tillbaka till dig!

    josephine: Kan inte säga att jag blir glad över att höra att du känner igen dig, men jag finner det ändå vackert på något sätt. Att vi inte är ensamma om att känna såhär.

    SvaraRadera