Ibland kändes det som att han gick och bar på världens största hemlighet, och jag som bryr mig lite väl mycket om människorna i min närhet, hade så svårt för det. Kanske gjorde han det, bar på något himla tungt, kanske gjorde han inte det. Egentligen spelar det ingen roll nu.
Han påstår att han saknar själ, och fastän jag inte tror på det, så tänker jag ibland att han kanske har rätt. Det känns så dumt att just jag väljer att falla för någon utan själ. Så himla typiskt. Och idag är det på sätt och vis femtiofem dagar sedan vi talades vid för första gången. Det betyder ingenting, fast ändå just allting.
Tack så jättemycket! Och av det jag sett av dig är du också fantastisk och jättefin. Kram
SvaraRaderaJag känner igen det där "Det betyder ingenting, fast ändå just allting" och sedan är det svårt att sätta fingret på det där "ingenting" och "allting".
SvaraRaderaJag hade inte väntat mig att du skulle läsa mitt inlägg, men jag är glad att du gjorde det.
SvaraRaderaHoppas verkligen att du förstår att du är en källa av inspiration, och att för många betyder detta innersta och väldigt privata som du delar med dig av oerhört mycket. Jag vet att det gör det för mig. Tack för att jag får läsa.
Emma: Varsågod! Och tack själv! Kram.
SvaraRaderasusanne: Ja, faktiskt exakt så vill jag också beskriva det! :)
Janina: Så fint, jag är så himla glad att jag hittade det!
Tack så hemskt mycket! Det betyder så mycket att ni finns och att ni, du, berättar det för mig. För det känns så skrämmande egentligen, att jag berätta så mycket. För även om jag är anonym så känns det som att jag lämnar ut så himla mycket av mig själv. När jag läser sånt som du just har skrivit, är det värt allt!