Men det ska jag inte skriva om nu. Jag tänkte skriva om pengar, om att det finns de som tror att man är lite mera människa om man har tjugo hundralappar i plånboken än om man har en.
Jag har alltid varit tacksam för att jag aldrig riktigt behövt reflektera över min relation till pengar. Det har liksom alltid funnits där om jag har velat ha. Det finns många familjer som har mer pengar än min, men också himla många som inte har det. Det farliga med att ha mycket pengar, är att man lätt kan tro att det är så mycket mer än just pengar.
Det är lätt att inbilla sig att man blir mer accepterad om man har en väska som kostar tusenlappar eller en tröja som kostar lika mycket som fem nästan identiska tröjor från h&m. Och det fanns nog en tid i mitt liv då jag trodde att prislappen på mina kläder var detsamma som mitt mänskliga värde. Det var då det var lite lättare att gå igenom skolkorridorerna om jag hade dyra jeans istället för billiga. Det var då jag kunde tänka att mina skor i alla fall kostade mer än de som tjejen framför mig i matsalskön hade på fötterna, och det gjorde det lite mindre outhärdligt att stå kvar. För sanningen är den att fastän jag egentligen kände mig som ingen alls så kunde jag lura mig själv att jag var någon om jag hade rätt märke på skorna.
Kanske är det för att jag alltid har haft pengar att slösa på sådant som många andra inte har råd med, som jag blir så upprörd när folk påstår något med en antydan om att pengar på något sätt skulle säga något om en människa. Kanske är det för att jag själv har försökt vara någon genom att sätta ett pris på mig själv som jag vet att det är så fel. Att det inte fungerar, inte existerar.
Och hur det än är, hur många tusenlappar man än har på banken eller i plånboken eller under madrassen, så måste man inse att man måste känna att man är någon utan det för att kunna leva på riktigt.
himla bra text.
SvaraRadera"Och det fanns nog en tid i mitt liv då jag trodde att prislappen på mina kläder var detsamma som mitt mänskliga värde."
SvaraRaderajag känner igen mig i texten.
och återigen måste jag säga att du är fantastisk.
jag är inte mycket för pengar, och det har jag nog aldrig varit. självklart behöver jag dom, precis som alla andra människor. men allt kostar inte. och jag tror att det är saker som inte kostar som ibland kan hela hjärtan.
SvaraRaderasen har jag aldrig haft en sådan period där dyra kläder har spelat roll. det är jag glad över. istället har jag haft andra jobbiga stunder. men just kläder, dyra sådana har aldrig varit viktigt för mej!
och tack, eller vad man ska säga. jag är sexton nu, och precis som du säger kan jag se min utveckling och le åt den, men samtidgt kan jag gråta så över rädslan om framtiden. men tack. dina ord spelar roll för mitt hjärta.
<3
joella: åh, tack så himla mycket! :)
SvaraRaderaAlice: Tack så hemskt mycket! Vi är nog många som blandar ihop det där, tyvärr.
tvillingsjal: Du är så himla klok! Det är så sant det du skriver, det är sånt som inte kan köpas för pengar som egentligen spelar roll.
Framtiden är nog skrämmande för alla. Men också en trygghet tycker jag, när nuet inte är så bra som man vill att det ska vara. <3 på dig.