Vi valde en bänk längs strandpromenaden. Jag satte mig längst ut på ena sidan och fastän det fanns mycket plats placerade du dig precis bredvid mig. Det kändes lite konstigt att du ville sitta så nära när vi skulle prata om förbjudna kyssar och raseriutbrott. Jag frågade om du trodde på riktig kärlek. Du sa att det är överskattat, att jag förväntar mig för mycket. Jag hörde vad du sa men ville inte lyssna. Vet inte om jag vill vara en del av kärlek om det inte är så som jag tänker mig det. Vet bara att jag önskar att det ska vara ännu lite mer fantastiskt än jag föreställer mig det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Din blogg är precis som en bok tycker jag, där det ena kapitlet är mer fantastiskt och tankeväckande än det andra.
SvaraRaderajag känner igen mig så mycket i dig och det du skriver.
SvaraRaderajag vill att kärlek som gör att man kan stanna hemma från skolan hur många dagar som helst, som gör att man skiter i att man fått IG på ett prov bara för att man fått vara med den man älskar, som gör att man är lycklig varje gång man ser den man älskar ringer eller skickar ett sms, jag vill att just den kärleken ska existera. den kärleken man läser så mycket om. som man hör så mycket om.
men som jag kanske aldrig upplevt. eller kanske en gång. (men aldrig mer?) jag är rädd.
riktig kärlek är inte överskattat. det funkar inte, för då har jag byggt en dröm på ingenting. någonting som är ingenting. jag tycker du ska följa magkänslan, för om alla känslor vi har ändå projiceras fram av vår hjärna är det magen man ska vända sig till.
SvaraRaderaDet blir aldrig som man har föreställt sig. Men bara det blir bra på ett annat sätt så är det okej. Men sen är det ju så, att är det inte bra, så är det inte värt det. Men har du gett det en chans att bli bra? Eller gav du upp när det inte var som du tänkt?
SvaraRaderaJag vet att jag inte kommer få det jag förväntar mig. Det gör mig enormt ledsen, men jag överlever för att jag tror att jag kan få nåt annar som är lika bra. Och jag vågar drömma om att få något som är ännu bättre.
det finns så mycket olika kärlekar. när jag var kär i mitt kk, (tyvärr måste jag säga kk vet inte hur jag ska förklara det på annat sätt och ändå låta det vara kortfattat) så var det hysteriskt, passionerat och så som jag trodde kärlek skulle kännas men lyckligt kär var jag inte. min nuvarande pojkvän har jag absolut inte samma kärlek för det är något annat. det är något som först var ett gillande och numera något som spirar inte passionerat på samma sätt och inte lika passionerat men det kan nog med tiden bli starkare och delvis lugnare. för några år sedan skulle jag ha sagt att det var trist kärlek men för mig är det den bästa kärlek. så mitt råd är förvänta dig inget så länge du gillar och det känns bra se var det leder sedan kommer du till en punkt då du VET att det är rätt eller fel. :)
SvaraRaderaSvar: Ett litet leende vareviga morgon, tack vare det där lilla extra. Jag både tror och hoppas att du kommer att tycka att det är fint en dag.
SvaraRaderaFör mig handlade det länge om att våga och att våga låta mig själv. Inte förväntas utan bara våga leva.
Jag får sån lust att skriva när jag läser dina ord, du är fantastisk.
Hanna: Tack så hemskt mycket. Jag blev så obeskrivligt glad när jag läste det där ska du veta. Det betyder nog mer än du tror, att du tycker som du gör och berättar det för mig. Tack!
SvaraRaderae: Åh, e, du satte just ord på den kärlek jag också letar efter. Det skrämmer mig att det finns människor som nöjer sig med något som inte är så, men samtidigt är det kanske mer skrämmande att vänta på något som inte händer. Jag vet inte, vet bara att jag inte vill ge upp tanken på att riktig kärlek faktiskt existerar.
julia: Jag hoppas att du har rätt, riktig kärlek måste finnas. Jag tror faktiskt på det. Och jag tror att om man går och lägger sig med en känsla och vaknar upp med samma så vet man ganska bra vad man borde göra. Jag måste nog avsluta något som har börjat. För att det bara är okej och jag vill ha något mer än okej.
S: Det kan ju vara så att jag förväntar mig för mycket, så att det vi har alltid kommer vara lite mindre fantastiskt. Men något säger mig ändå att jag kommer uppleva något som är mer fantastiskt än det här. Och jag skulle kunna stanna kvar för något som är okej under tiden, men jag tror inte att jag vill göra det. Jag tror hellre att jag väntar.
Jag blir ledsen när jag läser det du skriver, hur vet du att du aldrig kommer att få det du förväntar dig?
v: Jag tror att det viktigaste är att hitta den kärlek man själv trivs med. Jag vet inte alls vad jag trivs med, men en dag ska jag veta. Tills dess måste jag nog bara känna efter.
h: Jag hoppas också att jag kommer att uppleva det där någon dag.
Det är ju helt fantastiskt om det jag skriver kan inspirera dig till att skriva. Det inspirerar nog mig också, att det finns folk att inspirera. Tack!
hur känns det med att ha en tandborste liggandes brevid någon annans idag?
SvaraRaderahope you feel better about it:) hoppas du får bli kär, så du kunde dela med dig, och ge oss andra hopp.
Du vet att jag älskar det du skriver. Men jag kan lika gärna säga det igen. Jag älskar verkligen det du skriver. Vad du skriver.
SvaraRaderae: Det känns nog precis lika skämmande som sist. Tyvärr, eller inte tyvärr. Det bara är så.
SvaraRaderaJag önskar också väldans mycket att jag kunde bli kär, men jag vet inte riktigt om jag kan. Nu. I honom.
Anna B: Åh, tack så hemskt mycket! Jag vet att jag har sagt det förut men det betyder så himla mycket för mig. Varje gång. Kanske lite mer denna gång till och med!