Jag är rädd för mörker, råttor, leverpastej, ålderdom och mycket, mycket mer.
Och kärlek förstås. Fast det visste ni ju redan. Om det har jag ju berättat och om det kommer jag att fortsätta berätta. Men jag tror aldrig att jag har skrivit om min största rädsla. Inte här på bloggen, egentligen inte någon annanstans heller. Jag tycker det är så himla svårt nämligen. Att sätta ord på det som skrämmer mig mest i hela världen. Jag är så väldigt rädd för att bli lämnad.
Mest är jag rädd för att bli lämnad av någon jag älskar. Fast jag vet inte om man kan säga så, för det vet jag ju inte riktigt hur det känns.
Men så har jag heller aldrig smakat leverpastej.
Att bli lämnad är min största rädsla också, att någon ska lämna för att aldrig komma tillbaka. Dö eller hitta något bättre än mig.
SvaraRaderaDet är jobbigt. Ständigt rädd.
jag blev lämnad i början av året. det hade varit lite krokigt mellan mig och han jag gillade mest och jag ville verkligen få det att funka men så kom han hem till mig och sa att han skulle göra mig ledsen. jag tror jag grät konstant i tre timmar. sedan vart jag arg för att han hade ätit middag hos oss den kvällen, för att han lät mig ge honom en puss innan han gjorde slut med mig. för att han inte gjorde slut tidigare. för att han inte hade koll på sina egna känslor. sedan blev jag ledsen i ett par månader, och arg. nu är jag nog mest glad ändå.
SvaraRaderajag förstår dig till 100% för det är min största rädsla också. även fast man inte vet hur det känns så kan man ju alltid tänka sig hur fruktansvärt det måste vara.
SvaraRaderaMen leverpastej ska d inte vara rädd för, för det är asgott!:)
En av mina absolut största rädslor är att bli lämnad. Fast mer så att den som lämnar mig dör, för då vet jag att den verkligen aldrig aldrig aldrig kommer komma tillbaka. Alltid.. ensam kvar. Men sen beror nog min rädsla på att någon jag älskar ska dö på grund av att jag är lite dålig på att vissa uppskattning, fast jag kämpar för att lära mig.
SvaraRaderaHar skrivit om din blogg igen! Läs vad jag skrivit på www.metrobloggen.se/bloggk
SvaraRadera/Småbloggskommentatorn
Du måste ju lyssna på Joshua Radins låt The fear you won't fall. Han är numera min gud. Det obehagliga med kärlek är ju just att den kan ta slut..man kan bli lämnad.. Men det kan ju bli livslångt med lite tur och mycket arbete =)
SvaraRaderaJosefine: Jag håller med, det är så himla jobbigt att hela tiden vara så rädd. Men mest är jag rädd för att någon ska lämna mig och ändå vara i livet. Att någon som en gång har älskat mig inte gör det längre. Döden känns inte lika skrämmande konstigt nog tycker jag. Döden känns så ofrivillig.
SvaraRaderaFast jag vet egentligen inte alls något om att bli lämnad. Bara att det skrämmer mig otroligt mycket.
susanne: Åh, det låter så himla jobbigt det där. Tyvärr är jag nog lite som den där killen, dvs. osäker på mina känslor. Men jag försöker vara ärlig med det om jag inleder något. Inte för att jag gör det så ofta, men när det väl händer.
Jag blir så glad av att läsa att du mest är glad nu. Jag hoppas att du kommer att fortsätta vara det. Att må bra och vara glad är nog det viktigaste av allt!
JJ: Precis, fastän man har ingen som helst aning så tänker man det som så väldigt fruktansvärt. Jag tror kanske att jag skulle må bra av att bli lämnad, för att inse att det inte är riktigt så fruktansvärt som jag föreställer mig det. Men jag är nog för rädd för att ens våga undersöka saken.
Och leverpastej håller jag mig undan, haha! :)
Louise: Det är så skrämmande det där. Hur någon kan vara så full av liv ena sekunden och död i nästa. Men jag tror inte att man ska förstå sånt, jag tror det är mänskligt att ha svårt att acceptera att något levande plötsligt inte längre är det.
Det vi kan göra, är ju precis som du skriver, att visa uppskattning medan de vi älska fortfarande är i livet. Jag är nog också lite dålig på att göra det.
Småbloggskommentatorn: Spännande, ska genast kolla! :)
Sofifi: Åh, jag tycker väldigt mycket om Joshua Radin! Just den där låten är himla fin! Jag vågar nästan anta att du har lyssnat igenom hans nya skiva Simple Times? Jag har inte hört alla låtar men jag tycker att "They bring me to you" är helt fantastisk!
Och det du skriver är så sant. Jag måste våga!
Sv: Precis, tack för kloka ord! :)
SvaraRaderaVem är inte rädd för att bli lämnad? sen kan det ju påverka ens person olika mkt..
SvaraRaderaOm du vill se min balklänning så finns det bilder på min blogg nu.
Kram
jag tycker inte om att vara rädd. jag vill inte vara rädd. att vara rädd förstör mej, jag vet det. men ändå, ändå finns den där hela tiden. rädslan. rädslan över framtiden, över livet, över kärleken. den finns och stör mej. stör mej hela tiden. vägrar ge mej någon ro.
SvaraRaderai helgen ska jag träffa en fin pojk. han är snäll, han är rar och han tycker bra om mej, det vet jag. men jag är ändå rädd. så förbannat rädd för honom, för kärleken. det gör mej rädd att bara tänka på det. ändå vill jag inget annat än att ha kärlek! är inte det konstigt?
men jag tror såhär. jag tror att man varje år bryter ner rädslan. jag tror att den försvinner lite mer och mer för varje år. jag tror att det tillslut blir lycklig kärlek. när rädslan är borta, då tror jag att det blir lycklig kärlek. att vi kommer känna lycklig kärlek.
för jag vet att du kommer finna kärlek. den där lyckliga sorten. det är jag övertygad om.
(jag är även hemskt rädd för dammråttor, jag tycker dom är obehagliga...)
miljoner hjärtan till dej rara du.
jag är så himla rädd för att inte få uppelva kärlek.
SvaraRaderajosephine: Varsågod och tack själv :)
SvaraRaderaEmma: Det är helt sant det du skriver. Men jag tror kanske att vissa vågar riskera mer än andra och om det handlar om en mindre rädsla eller större mot låter jag vara sagt. För det vet jag faktiskt inte.
tvillingsjal: Vet du? Även om du är himla rädd för himla mycket så tycker jag att du är modig som vågar stå för det.
Jag hoppas den där killen är så fin som du beskriver honom, för du förtjänar någon fin! Någon som behandlar dig bra, glöm aldrig det!
Jag tror också man blir modigare med åren så länge man ser till att våga lite i taget.
miljoner hjärtan tillbaka till dig!
felicia: Åh, jag är också det. Jätterädd för att aldrig få uppleva riktig kärlek alltså. Men jag tror det kommer, och att känna stress för att inte ha gjort det fastän du är så ung, det är nog bara att slösa tid och oro i onödan. Låt oss hoppas det i alla fall!