Det pratas så mycket om att man inte uppskattar. Men jag vill påstå att vi gör det. Hela tiden.
Jag uppskattar himla mycket. Kanske de mest konstiga saker. Jag brukar tänka på att tomma sommargator är något av det finaste som finns när jag cyklar hem mitt i natten, bland annat. Jag har till och med ett dokument på datorn som handlar om sommargator. Och om barfota fötter mot varm asfalt. Och havet. Havet är nog det finaste jag vet. Precis som kärlek alltså.
Vad uppskattar du?
Något klyschigt kan man väl säga att solupp-/nedgång på en strand eller bara vid en stilla sjö är något som är fruktansvärt underskattat.
SvaraRaderaJag uppskattar att närhelst jag vill bara kunna gå ut i skogen, utan att för den delen ha den direkt inpå mig.
Jag uppskattar varje dag jag är frisk och slipper ligga sjuk eller gå på kryckor eller med gips om armen.
Trots att allt mitt tänkande sänker mig i vissa situationer så uppskattar jag det något oerhört, tillsammans med mitt språkliga sinne och kärleken till det skrivna ordet.
Jag uppskattar hon den där väldigt speciella tjejen jag tycker väldigt mycket om, och som alltid säger det jag behöver höra. Jag uppskattar allt hon sagt och gjort, och jag uppskattar så mycket det faktum att hon tycker om mig med.
Listan kan göras oändlig. Livet är orättvist ibland, men jag uppskattar att leva just nu.
Jag uppskattar när personer frågar hur jag mår även fast jag kan bli så hemskt irriterad på den frågan för att jag inte vill svara hur jag egenligen mår, men jag uppskattar att någon undrar och visar omtanke.
SvaraRaderaSedan uppskattar jag en himla massa mer saker.
Jag uppskattar den här bloggen oerhört mycket. Det är den enda jag läser för tillfället. Livet som sådant uppskattar jag inte för fem öre i skrivandets stund.
SvaraRadera/a.
Vatten. Jag har en plats här på söder dit jag skulle vilja ta med mig någon som betyder extra mycket.
SvaraRaderaDet är min plats.
Hur gör du när du känner att skrivandet fastnar? När du inte får något sagt?
Jag har hamnat där efter min kurs, jag skrev en sista essä om skrivkramp och sedan har jag inte kunnat skriva mer.
Jag uppskattar att vakna upp vid någon som jag tycker om. Oavsett om det är en vän, en syster, en pojkvän eller en förälder.
SvaraRaderaJag uppskattar att få en oväntad komplimang från en okänd själ. Eller oväntad empati från en vän, ett ord som värmer när allt känns tungt.
Jag uppskattar leendet från en främmande person på stan.
Jag uppskattar också så himla mycket saker. Det mesta, faktiskt. Jag blir så glad varje gång Pontus ger mig en puss. Verkligen. Häromdagen satt jag och läste tidningen när vi åt frukost tillsammans och jag tänkte inte så mycket på honom, inte ens när han tog bort smörgåsarna vi inte ätit upp, smöret och mjölken och oboypulvret, inte ens när han pussade mig i nacken märkte jag det speciellt mycket. Fast sedan när jag slagit ihop tidningen tänkte jag på det, och blev så glad att jag nästan blev lite snurrig.
SvaraRaderaVad bra att det känns bra! (Hehe. ;) Förra gången jag flyttade till Borås tog det emot så mycket att jag hatade allt redan innan jag upplevt det, nu känns det i alla fall lite bättre, med tanke på vårat underbara hus vi flyttar in i och på skolan som verkar helt underbar.
Micke: Åh, så fint allt du uppskattar!
SvaraRaderas: Jag uppskattar också när någon frågar hur jag mår. Även om jag ibland inte vill berätta riktigt hur det verkligen är. Men just för att någon visar omtanke.
Anonym: Jag uppskattar att du läser. Och jag hoppas, hoppas att du kan uppskatta något i livet snart. Kämpa!
Sanna: Det låter som en himla speciell plats. Jag har också en sån speciell plats som jag kallar min. Den uppskattar jag himla mycket!
Mitt skrivande går i vågor. Men på något sätt har den här bloggen tvingat mig att skriva även fastän det känns som att jag inte kan. För jag vet att det finns de som klickar sig in här varje dag och vill läsa något. Det har blivit en del av min motivation. Annars brukar jag mest vänta in skrivandet, leva och leva tills dess jag hittar något som jag känner lust att skriva om.
Jag hoppas du hittar tillbaka till skrivandet snart.
Sofifi: Åh, så fint! Leenden från främmande personer kan vara så himla fantastiska.
Hanna: Jag tycker så väldigt mycket om att du berättar så mycket om dig och Pontus för mig. Det är himla trevligt att läsa! Ni verkar ha en så fin relation!