lördag 11 juli 2009

Etthundrafyrtionio

Jag har mellanlandat. Flyttat till det som hade blivit mitt hem om det inte vore för att jag snart flyttar här ifrån. Till det som ska bli bara mitt. Förutom kläder i överflöd är en madrass och en lampa ungefär allt jag för tillfället äger.

För fyra dagar sedan sa jag hejdå till några av de viktigaste i min värld. Idag sitter jag 119 mil ifrån dem och tänker att det som har varit kommer aldrig någonsin att vara igen. Och vet ni, hur fruktansvärt chockerande det än kändes att höra dem säga de där orden så kändes det rätt.

För mest av allt behöver jag det här.

Jag har somnat innanför samma väggar i alldeles för många år. Jag har behövt en nytt fönster för sömnlösa nätter hur länge som helst. Nu har jag det.


4 kommentarer:

  1. Det låter nästan hemskt när du beskriver det men jag tror att det kommer bli bra!

    SvaraRadera
  2. Jag förstår precis vad du menar. Om cirka två år bor jag i ett annat land. Inget annat kommer att göra så ont som att lämna de viktigaste, men inget annat kommer samtidigt att kännas mer rätt.

    SvaraRadera
  3. su: Åh, jag hoppas det!

    Joella: Precis. Och det är ju det senare som är det viktigaste. Hur svårt det än kan kännas ibland.

    SvaraRadera
  4. Kan du inte berätta mer, fina A?

    Vart har du flyttat? Vad är dina planer? Vad ska du göra i höst? Vad är dina drömmar?

    Jag vill så gärna veta. Helst över ett glas vin eller en kaffe, men annars som ord i en kommentar. Svara gärna i mitt krypin, jag är så nyfiken. På dig.

    SvaraRadera