fredag 31 juli 2009

Etthundrasextiotvå

Det är inte lätt att tycka om mig. Mest för att jag inte på riktigt kan tro på att någon kan göra det. Nästan lika mycket för att det skrämmer mig mer än allt annat i hela världen. 

Men jag tycker om honom. Inte bara för att han går bredvid och nära fastän man går i motvind med mig och inte bara för att jag har försökt stöta bort honom så många gånger men han ändå står kvar. Jag tycker om honom för hans sätt att välja ord när han pratar. För att det finns så mycket där innanför, så mycket som jag tror att jag skulle tycka väldigt mycket om. Jag tycker om honom för att han lär mig så mycket och för att han rättar misstag som ingen annan. För att han skrattar när jag gråter, för att han vill ligga nära när vi ser på film. För att han är ett huvud längre än mig och jag måste stå på tå när vi pussas. För att jag inte trodde att jag var någon som ville hålla någon i handen, men med honom vill jag.

För att han är den första som jag känner såhär för. 

8 kommentarer:

  1. men åh, vad fint. känns så fel att skriva "fint" hela tiden, men det är ju det dina ord alltid är. Jag vågar inte skriva som du skriver, det du skriver, även fast jag känner nästan exakt samma.

    SvaraRadera
  2. det låter så himla fint och bra! och låt det inte skrämma dig för jag lovar, dig kan man verkligen tycka om, jättemycket!

    SvaraRadera
  3. Åh, tacktacktack! Jag tycker själv att jag ser halvkonstig ut på den bilden, så jag blev verkligen jätteglad! Puss!

    Dig är det lätt att tycka om!

    SvaraRadera
  4. Åh jag blir så himlans glad för din skull, känns som att du verkligen förtjänar det här!
    Puss

    SvaraRadera
  5. Jag funderar på att göra som du och skaffa en anonym blogg där man kan skriva saker utan att oroa sig att ens nära och kära ska läsa. Vissa saker vill man hålla för sig själv men ändå dela med sig av..
    Min fråga är om jag kan få din tillåtelse att döpa min blogg till "kan jag tänka mig att älska dig"? Jag vill vara säker på att du inte tycker att jag kopierar dig eller så, det är bara det att den här bloggen ger mig så mycket.
    Om du inte tycker att det är okej så kommer jag såklart på något annat namn. Kram

    Maila din åsikt till Emma_hallonglass@hotmail.com

    SvaraRadera
  6. du ger mig hopp. fina fina du.

    SvaraRadera
  7. åhhh så fint.


    pauser är nog bra. när man är konfunderad och vill reda ut saker och ting.

    älskar hur du skriver!
    hjärta

    SvaraRadera
  8. Johanna: Åh, du får skriva fint hur många gånger som helst, jag blir lika glad varje gång. Ibland känner jag också så, ibland vågar jag nästan inte heller. Men så får jag så mycket fint tillbaka av sådana som dig och då är det värt allt. Tack!

    su: Tack så himla mycket. För att du ser något i mig. Det betyder massor!

    Hanna: Jag tyckte bara att du såg himla söt ut, inte alls konstig.

    Och tack!

    Emma: Jag tror att alla förtjänar det här. Det betyder så mycket att du känner med mig, tack!

    Emma: Det finns alltid en risk med att lägga ut så mycket om sig själv på nätet såhär. Jag vill bara att du ska veta det. Jag äger inte på något sätt min bloggadress och du får döpa din blogg till vad du vill. För mig har bloggen betytt jättemycket, tack vare fantastiska läsare. Jag hoppas att du kommer att uppleva detsamma när du skriver. Du får väldigt gärna meddela när du startat din blogg så jag kan titta in då och då.
    Kram

    emma: Åh, du anar inte vad det betyder. Jag trodde aldrig att jag skulle känna såhär.

    sarah: Tack, tack! Precis så! hjärtan till dig!

    SvaraRadera