Jag vet inte riktigt när under vägen som jag slutade se mig för. Jag blev fartblind - i min stress att bli någon, någon tillräcklig, tappade jag bort den jag var. Jag snurrande in mig mer och mer, föll djupare och hårdare för varje gång. Helt plötsligt förstod jag inte alls vad människor såg i mig. I andras ögon gjorde jag allt det där som man skulle göra och lite till, i mina ögon var allting fel. Otillräckligt.
Jag gav mig aldrig en chans att inse att saker och ting hade förändrats. Och en dag ville någon försöka älska mig och jag visste inte vem jag var att älska. För jag hade tappat bort mig själv.
Kan inte sluta beundrad över ditt sätt att förmedla tankar och känslor på. Känns otroligt bra men samtidigt läskigt att jag (och säkert många fler) känner igen sig själva i det du skriver. Du kommer gå långt tjejen, oavsett vad du väljer att göra med ditt liv! Puss
SvaraRaderaHerregud, det är ju mig det handlar om. Som att varje ord skrevs av mig själv.
SvaraRaderaFinaste du. Finaste bloggvän.
SvaraRaderadu verkar så himla fin och bra.
SvaraRaderaDet är så lätt att gå ner sig och försvinna i sin egna värld, neka det andra säger och tycker om en. Det är nog då man blir svår att älska, man har något i en som säger stopp. Eller, jag vet inte.
SvaraRaderaså bra, så bra.
SvaraRaderaDet är som om jag skrivit detta själv och sedan glömt det, för att ramla över det nu. Det är skrämmande likt insidan på min egen hjärna, det du skriver. Och jag verkar inte vara den enda du berör och det beundrar jag dig för.
SvaraRaderaJag har svarat på din kommentar men det går inte att få in den här :S
SvaraRaderaBara så att du vet.
Puss.
Maria: Dina ord betyder så mycket för mig! Tack för att du läser, du får mig att vilja skriva! Puss
SvaraRaderaMicke: Åh, jag vet inte om det är så bra att du känner igen dig. Det verkar inte som att vi är ensamma om att känna såhär heller. Tack för att du läser!
Hanna: Finaste du. Jag är så glad att du hittade hit. Det känns som att du vet så mycket om mig, och jag vill att du ska veta. Det brukar jag inte vilja. Tack!
kim: Åh, jag tycker att du verkar himla fin. Och jag uppskattar att du har följt min blogg så länge, det betyder så mycket för mig att ni kommer tillbaka. Tack!
su: När jag läste din kommentar kändes verkligen varenda ord rätt. Precis så!
dimmigadagar: Tack, fina du!
Wallflower: Jag blir nästan lite generad, aldrig har någon beundrat mig för hur jag skriver. Om det är något jag vill med mitt skrivande så är det att beröra. Tack för att du läser, det betyder så mycket för mig!
Emma: Jag tycker fortfarande att det är så himla fint av dig att svara på varenda kommentar. Tack!
du, du är så väldigt bra. och jag känner igen dina ord så väl. jag har tappat bort mej själv allföt många gånger och kommer göra deta igen och igen. just nu känner jag mej väldigt skör. igår ville jag gråta och skrika, dagen innan dess ville jag skratta och le. igår hatade jag mej själv, igår älskade jag mej själv. jag vet aldrig vart jag står.
SvaraRaderahur som helst hoppas jag att du mår toppen min vän. en massa kärlek till dej
<3
tvillingsjal: Jag vet inte heller var jag står. Jag har alltid tänkt att det blir bättre när man vet lite mer om vem man är och vad man vill göra. Och det blir det. Men man kommer aldrig alltid må bra. Man kommer ha dåliga dagar. Som man måste ta sig igenom.
SvaraRaderaJag hoppas att du mår bra idag, i morgon och dagen efter det. Kärlek till dig!