Fiskbensparkett.
Mina föräldrar flyttar till mitt drömboende i samma veva som jag flyttar hemifrån.
Om två månader flyttar jag till eget. Tills dess ska jag ägna förmiddagar åt att dricka kaffe på balkongen och dansa barfota på fiskbensparkett. Detta är min första lediga sommar på fem år. Den är oplanerad och det ger mig ångest. Men jag har bestämt mig för att inte ha det.
Om ungefär en vecka flyttar jag. Från staden som jag har drömt mig ifrån i alldeles för många år. Nu händer det verkligen. Kvar lämnar jag han som skrev sitt första kärleksbrev till mig. För ungefär en vecka sedan.
Avis jag blir! Kärleksbrev. Det är svårt att inte vilja drömma sig bort när man läser din blogg. Och du, du kommer ha en helt fantastisk sommar!
SvaraRaderaJag har aldrig fått ett kärleksbrev, fast det är väl inte så konstigt ändå, men jag har däremot skrivit ett och jag hoppas nästan att den som fick det har slängt det.
SvaraRaderaJag fick ett kärleksbrev en gång. Jag blev jätteglad och hoppades att det var från hon jag var kär i. Det kom senare fram att det var några i parallellklassen som beslutat sig för att jävlas med mig. Så jag vet inget om ärliga kärleksbrev, men om man blir så glad som jag blev vid första anblicken kan jag tänka mig att det är något vackert.
SvaraRaderaOch jag tar mitt tänkande som något bra. Om jag inte bearbetade alla tankar utan bara lät dem ligga och drälla kan jag gissa att det skulle bli knökfullt efter ett tag. Och vad händer då? Utbrott! =)
sv: Jag hoppas på rättvisa, men jag vet inte riktigt om jag vågar tro på den.. Det finns ju så många idioter som bara får en att kollapsa av utmattning med sin idioti.
SvaraRaderaTack, fina du!
Jag tror knappt på vuxna längre. Eller, jag tror att vuxenheten håller på att dö ut. Förut var det nästan som ett ideal, tillslut skulle man lugna ned sig och bli på ett visst sätt. Jag tror att det, i alla fall i många kretsar, håller på att försvinna lite. Man får vara liten, det är nästan bra att ha så lite vuxenpoäng som möjligt. Jag tror att det har att göra med att det ultimata är att vara ungdom nu för tiden.
Men det låter väldigt bra det där, att komma ihåg vem man är. Att minnas vad man tycker om, vem man tycker om att vara. (Fortsätt med det!)
Jag ska också flytta alldeles snart. Det känns roligt men oändligt sorgligt på samma gång.
Sandra: Jag tror alla skulle må bra av att få ett kärleksbrev. Jag hoppas du får ett snart! Och så fint att du vill drömma dig bort här, det betyder mycket att du vill läsa. Tack!
SvaraRaderaS: Åh, jag hoppas att du får ett kärleksbrev en dag. Från något himla fin. För det förtjänar du.
Micke: Men va! Snacka om att sjunka lågt. Då är det säkrast om brevet överlämnas personligen. Så att man vet säkert. Och kan känna sig lycklig utan att undra.
Hanna: Det där du skriver om att det ultimata är att vara ungdom nu för tiden; det är så sant!
Det vore nog konstigt om det inte kändes lite sorgligt att flytta. Men mest känns det bra tycker jag.