Etthundratjugo

Ni är ungefär hundra personer som tittar in här dagligen, hur lite jag än skriver så klickar ni er ändå in här. Jag tycker att det är himla fint att ni gör det och det betyder nog mer än ni riktigt förstår för mig. Jag tycker att ni är väldigt duktiga på att kommentera och ge mig fina ord och ni får mig att vilja skriva. 

Den här bloggen var inte tänkt att fortsätta såhär länge. Hade jag vetat det hade jag bland annat aldrig börjat med rubriker i stigande nummerordning. Mest för att det gör det omöjligt att rensa bland inlägg av den lite sämre kvaliteten men också för att (nu går jag händelserna i förväg och om en himla fin person skulle läsa detta skulle han rynka lite på pannan och säga att jag gör det alldeles för ofta) det ser så förvirrande ut med rubriker som trehundratrettiotre eller femhundranittiosju. 

Jag trodde aldrig att jag ens skulle skriva ett tjugonde inlägg när jag startade bloggen. Jag hade ju inte så mycket att skriva om kärlek, tänkte jag. Kanske har jag inte det nu heller, hur mycket jag än önskar att jag det var så. Men något måste det betyda, att det händer att jag knapprar små utkast på mobilen när jag cyklar till jobbet på morgonen för att jag inte ska glömma bort att skriva om det här sedan. 

Det jag egentligen ville komma till var att jag tänkte höra vad ni tycker och tänker om det ni ser och läser här. Kritisera så ska jag göra allt för att förbättra: Vill ni ha mer av något? Vill ni ha mindre eller inget alls av något annat? Skriver jag för långa texter? För korta? För snurriga? Skriver jag för ofta? För sällan? Är layouten tråkig eller rent av ful? Är textstorleken för liten så att det blir jobbigt att läsa? Finns det något särskilt ni vill veta om mig som ni undrar över? Jag vill veta allt och svarar på det mesta.