söndag 14 juni 2009

Etthundratrettio

Ibland förstår jag inte hur jag hamnade här. Jag borde inte vara så svår att älska. Jag borde inte vara så svår att tycka om. Jag borde vara någon som någon vill ha vid sin sida.

Jag har liksom prickat av allt på den där listan med stort p. Prestationslistan. Utåt sett har mitt liv varit en enda spikrak linje uppåt. Jag har en framtid som spås som ljus av de flesta som jag stöter på längs vägen, och jag tror på dem. För jag kan nog det mesta förutom just en sak. 

Om det fanns en lista i kärlek så skulle jag inte ha något att pricka av.

Jag kan inte kalla mig för en förlorare när det kommer till kärlek för jag har aldrig satsat något. Fastän jag alltid har valt trygghet före allt annat i mitt liv så är det nog just otrygg som jag är. Och det är trygghet jag behöver. Någon som vill ligga bredvid mig när det känns som att sängen snurrar eller någon som vill hålla om mig när jag gråter så mycket att jag inte kan stå på benen. 

4 kommentarer:

  1. Sv: Det ligger nog en hel del i det du säger. Att sova bredvid någon man tycker mycket om, kompis eller pojkvän, är en tryghet för mig. Att veta att jag somnar bredvid någon som jag tycker om och som tycker om mig.

    Fortsätt skriva så fint som du gör. Jag är inte ensam om att beröras.

    Du kommer vara någon som någon vill ha vid sin sida. "Någon" måste bara dyka upp, och tids nog händer det

    SvaraRadera
  2. var länge sedan jag kommenterade, men jag läser fortfarande flera gånger varje dag. läser samma inlägg för trehundratjugoåttonde gången och får fortfarande ont i hjärtat. för dig, och för att jag känner igen mig i varenda ord och stavelse. du är fantastisk på att få ord levande, varje ord har en betydelse.

    SvaraRadera
  3. Sofie: Tack, Tack! Jag hoppas du har rätt!

    Alex: Åh, jag tror inte att du förstår hur mycket det betyder för mig Alex. Jag blev så otroligt glad, så rörd, när jag läste det du skrivit om mig och mina texter. Tack för att du vill läsa, tack för att du tog dig tid och kommenterade! Tack för att du får mig att vilja skriva!

    SvaraRadera
  4. Hittade din blogg av en slump och jag vet inte vad jag ska säga. Jag börjar nästan gråta. En så otroligt stark det-här-hade-lika-gärna-kunnat-handla-om-mig-känsla i inlägg efter inlägg. Tack för att du sätter ord på allt det där abstrakta som bara snurrar runt i min hjärna. Du skriver jättebra. Jag ska läsa mer när jag hinner. Åh. Tack igen.

    SvaraRadera