Etthundrasextionio

Jag känner mig som lite av en svikare när jag inte skriver här. Alla fina ord ni lämnar här betyder så mycket. Ni får mig att vilja skriva. Jag vill, vill, vill så väldigt mycket hålla denna blogg vid liv. Men jag kan inte, för kärleken svek mig och jag känner mig lite som en förlorad själ som inte hittar orden.

Det har varit fint att ni ville läsa. Det betyder så oerhört mycket för mig. Tack!