söndag 16 augusti 2009

Etthundrasextioåtta

Tack vare fantastiska läsare har den här bloggen betytt otroligt mycket för mig. Jag kan aldrig tacka er nog mycket för att ni har valt att följa mig här. Ni har stöttat mig till att våga.

Den här bloggen blev början på något av det finaste i mitt liv. Jag träffade någon och jag blev kär. Det känns fruktansvärt att tänka på att vi har träffats för sista gången. Jag vill inte riktigt veta av att vi har sagt hejdå och avslutat något som kändes så rätt.

Jag vill inte göra allting svårare än det redan är. Jag kan inte längre hålla en blogg om kärlek vid liv när jag har sagt hejdå till min egen.

22 kommentarer:

  1. Tråkigt att läsa!
    Jag tycker verkligen om din blogg. Ditt sätt att skriva berör.

    SvaraRadera
  2. Samtidigt som det är tråkigt att du tänker lägga ner så förstår jag då jag också är i samma sits som du.

    SvaraRadera
  3. Nej! Åh.
    Kommer du ändå finnas kvar här på internet, kanske i en annan blogg? Annars kommer jag sakna dig. Du har ju blivit som en vän, så här över internet.

    SvaraRadera
  4. Jag kommer sakna dig alldeles otroligt mycket, men jag förstår.
    Det var jag som bad om att få omvandla ditt bloggnamn lite och nu har jag gjort det. Om du vill kan du ju kika in på min blogg.
    Och så vill jag säga tack! och lycka till. Och kram!´

    SvaraRadera
  5. nu blir jag ledsen. mest för din skull men även lite ur självisk synpunkt. jag gillar ju dina ord och hur du formulerar dig. men du, girlie, lycka till.

    SvaraRadera
  6. kära vän, kära a.

    jag hoppas att du mår bra. och jag hoppas att du vet att kärlek kommer någon gång. jag känner med dej. skickar dej miljontals med hjärtan. du förtjänar det bästa, glöm aldrig det.

    och om du inte återvänder - jag glömmer inte dina ord!

    kram.

    SvaraRadera
  7. åh vad tråkigt, jag kommer sakna ditt underbara sätt att skriva på. däremot kommer jag fortsätta titta in här och kolla igenom alla arkiven många gånger. du är så himla himla fin, kom ihåg det!

    SvaraRadera
  8. jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. det som jag känner har de som redan kommenterat sagt. nåja, allt har väl sitt bäst-före-datum, fast jag hoppas att den här bloggens bäst-före-datum skjuts upp någon gång.

    massa med kramar till dig!

    SvaraRadera
  9. Dina ord är som plåster på mina sår. Det är en lättnad att en person sätter ord på känslor som även jag känner, som känner samma smärta och rädsla som jag gör. Jag hoppas du fortsätter skriva

    SvaraRadera
  10. åhnej kära du, lägg inte ner.

    jag blir alltid lika glad när jag ser att du uppdaterat. alltid.

    SvaraRadera
  11. Jag kan nästan förstå dig även fast det känns nästan helt tomt när du ska sluta skriva. Skulle hemskt gärna vilja höra historien om denna fantastiska man. Varför du sa hejdå till honom?

    SvaraRadera
  12. Är jag den enda killen här?

    Kommer sakna dig. Om det nu är så som alla hävdar. KRAM!

    /a.

    SvaraRadera
  13. Åh nej. Jag har följt din blogg sedan första dagen och bliv kär i den. Gick genom alla inlägg igår, och bara rös. Så vackert. Du är en väldigt fin person och jag hoppas du fortsätter blogga.

    SvaraRadera
  14. åh nej. det här som är en av de finaste bloggarna just nu. en av de som alltid får mig att rysa.

    SvaraRadera
  15. Instämmer med tidigare talare, ditt sätt att skriva berör mig. Det känns så äkta, så ärligt. Hittar du kärleken igen, om det så må vara för skrivandet eller för "that special one" så kommer jag läsa.

    SvaraRadera
  16. Ibland händer saker man inte har kontroll över. Ibland händer saker man inte vill ska hända fast man vill det.
    Ibland händer saker fast man har kontroll.
    Livet. Ibland är det förjävligt. Ibland är det underbart.
    Sorgen över något förlorat får göra ont, det är okej att känna.
    Ta hand om dig!
    DU kommer ta dig vidare. På nåt sätt med nya tag. Med nya ord, tankar och känslor.
    OCh då finns vi här för att lyssna och läsa.
    Tack för den här tiden.

    Kärlek och Ljus

    SvaraRadera
  17. Jag har inte kommenterat så värst mycket på sistone och det är för att jag känner att jag redan använt alla ord som finns. Sanningen är att inga ord är bra nog för att beskriva dina ord. Dina ord som så länge har berört mig och fått mig att känna mig mindre ensam, tack för alla dina fina ord.

    Det är synd att du inte orkar längre, men jag har full förståelse. Folk brukar säga "hellre ha älskat och förlorat än inte älskat alls" och även om jag inte har någon aning så tror jag att det stämmer. Önskar bara att jag också hade vågat tänka så och leva därefter.

    Jag vill fortsätta hålla kontakt med dig, och ifall du känner detsamma så är det bara att skicka iväg ett mail till kallamigpeix@hotmail.om

    Hoppas att det löser sig på bästa tänkbara sätt för dig och att du inte ger upp kärleken.

    Ha det så bra och lycka till med allt. (:

    SvaraRadera
  18. Jag saknar dig, och tyckte väldigt mycket om våran internetkotakt sådär.
    Jag hoppas att du har det bra.

    SvaraRadera
  19. åh nej ._.
    jag som undrade var du höll hus...

    SvaraRadera
  20. Vet du vad? Om det ar ratt sa blir det ni igen. Jag forlorade min karlek, men nu har jag hittat den igen. Allt som kravdes var en omprioritering och att jag kande efter vart jag egentligen ville vara. Nu har jag flyttat ett halvt jordklot fran min familj men jag har aldrig varit lyckligare. Det ar bara en tidsfraga.

    SvaraRadera
  21. M: Tack, det betyder så mycket för mig!

    Helene: Jag önskar ingen det här, jag hoppas att du mår lite bättre snart!

    Hanna: Åh, dig vill jag aldrig tappa kontakten med!

    Emma: Åh, jag ska kika in och titta. Jag hoppas att din blogg kan betyda lika mycket som man har gjort för mig.

    dimmigadagar: Du ska inte vara ledsen för min skull, jag tror att det blir bättre snart! Och innerst inne är jag nog mest lycklig, för att min första kärlek var så speciell.

    tvillingsjal: Åh, tack för dina vackra ord. Tack för dina hjärtan! Jag hoppas att du mår bra!

    Hanna: Du är så himla himla fin själv! Glöm aldrig det!

    su: Du sa det så bra!

    Sofie: Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Dina ord betyder så mycket. Du ger skrivandet en mening! Tack!

    Johanna: Åh, Johanna, jag hoppas att jag inte kommer att göra det besviken i fortsättningen. Jag hoppas att du kommer tycka om den nya sidan lika mycket. Om än på ett annat sätt.

    JJ: Jag ska berätta mer och förhoppningsvis bättre på min nya sida. Vi kommer att bo 119 mil ifrån varandra i fyra år.

    Anonym: Du är nog en av få, men absolut inte den enda! Kram!

    Sanna: Tack, tack, tack så mycket för dina ord. Och för att du vill följa mig!

    Sally: Jag hoppas att det ska kännas så i fortsättningen också.

    Micke: Åh, om det är något som är viktigt för mig så är det allt det som kommer ut känns äkta. Tack för att du läser!

    Yrsa: Tack för dina fina ord och tack för att du vill fortsätta läsa!

    Josefine: Åh, du kommer nog alltid vara lite speciell för mig. Du stöttade mig till att våga. Jag hoppas att du också ska våga en dag. Du är en sån där som jag skulle vilja träffa och dricka tio koppar te med och bara prataprataprata. Jag ska mejla dig snart, för jag vill precis som du hålla kontakten! Tusen kramar!

    Johanna: Jag är nog tillbaka nu. Lite, försiktigt, i alla fall. Tack för att du vill ha mig här!

    Hanna: Åh, jag saknade dig också så himla mycket!

    sarah: Jag behövde bara andas för mig själv ett tag, nu är jag tillbaka. Fast lite på nytt.

    S: Du verkar så modig. Du får mig att tro på kärlek. Tack!

    SvaraRadera