Fyrtiosju

Jag minns att jag ligger hemma i min säng. Klockradions siffror lyser 04.23 i rött sken. Jag har inte brytt mig om att ta på mig något sovlinne. Kläderna från nattens äventyr bildar en liten hög på golvet nedanför sängen, en ö. Jag tycker egentligen inte om att sova utan något på överkroppen. Det blir så kallt med naken hud mot sänglakan.

Jag tänker på att du inte ligger vid min sida. Sängen ekar så tom. Det är första gången jag tänker så. Jag har aldrig tänkt på att det faktiskt skulle kunna ligga någon där. För första gången i mitt liv vill jag ha någon bredvid mig. Och jag tror kanske att du skulle vilja ligga där.

Det förändrar allt.

Fyrtiosex

Jag kokade över pastan idag. Jag kokar aldrig över pastan. Jag är dålig på det mesta som har med matlagning att göra men pasta kan jag. Det var bara det att jag råkade titta på besöksstatistiken när jag skulle sätta på musiken och jag förstod inte alls. Fastnade. Finns ni på riktigt? Och jag vet att ni säkert hellre läser om kärlek men jag måste bara säga att ni är underbara. All kärlek till er. Tack! 

Fyrtiofem

Det där om att jag inte skulle kunna älska någon är nog inte riktigt sant. Jag tror jag kan älska himla mycket. Kanske för mycket. Jag skulle nog vara hon som skriver lappar med små och stora ord för att smyga ner i jackfickan när han inte ser. Jag skulle kunna få för mig att skriva ett meddelande med läppstift på spegeln i badrummet om jag började tidigare än honom på morgonen. Jag skulle kanske väcka honom mitt i natten för att berätta att han gör sig väldigt bra i min säng. 

Kanske skulle det göra honom helt galen. Kanske inte. 

Och så en dag skulle det inte finnas någon att skriva lappar till. Ingen som läser meddelandet på spegeln. Ingen att väcka mitt i natten. Det är vad som gör allting så svårt. 

Fyrtiofyra

Och jag tror att marken skulle sluta snurra om du satte dig här bredvid mig.

Gavin DeGraw - Stay

Fytiotre

Jag önskar att jag på något sätt kunde visa er hur mycket era ord betyder för mig. Jag tror inte ni riktigt förstår. Ni lämnar så mycket fint här. Sånt jag aldrig, aldrig trodde skulle skrivas. Tänk att ni kommer tillbaka. Att ni vill läsa det jag skriver. Jag trodde aldrig det. Det betyder jättemycket för mig att just du gör det.

Jag trodde jag var ensam om att se på saker såhär. Trodde jag var ensam om att vara så rädd. Men så verkar det inte vara. Och jag tycker vi ska försöka vara lite modiga tillsammans. Ge det finaste i världen en chans. Det får ta tid så länge man rör sig framåt.

Fyrtiotvå

Missy Higgins - Where I stood

There were sounds in my head 

Little voices whispering that I should go and this should end

Oh 

And I found myself listening

Fyrtioett

Jag vet ju inte hur det är att vara sådär kär. Sådär riktigt kär. Jag vill inte bli hon som inte kan sova utan honom en natt utan att ringa minst tre gånger för att säga godnatt. Jag vill inte prata om honom hela tiden eller inte lyssna när andra pratar om annat.

Jag vill tycka om att vara ensam ibland. Kanske är det därför jag har så svårt för att falla på riktigt. Jag är ju inte överdrivet förtjust i mig själv så hans sällskap lär slå mitt eget hela tiden. Jag vill inte vara så. Jag vill inte att det ska vara så. Jag vill inte komma i andra hand hela tiden.

Jag är så rädd för att jag kommer tycka ännu mindre om mig själv den dag det inte är han och jag längre. Jag är rädd för att tappa bort mig själv i honom. Den lilla jag som faktiskt finns här.