Visar inlägg med etikett Foto. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Foto. Visa alla inlägg

måndag 20 juli 2009

Etthundrafemtiosju

Om jag fick bestämma skulle skolkataloger avskaffas därför att de framkallar mer ångest än de gör nytta. Det skulle finnas ett villkor för att få ta emot organ som skulle bygga på att man då måste vara beredd att donera sina egna när man inte längre har användning för dem. Regnväder skulle alltid följas av solsken. Och alla kläder skulle säljas med tillhörande ord. För att det är så himla fint.


torsdag 2 juli 2009

Etthundrafyrtiotre



Det är lite kärlek att börja morgonen såhär tycker jag.

fredag 19 juni 2009

Etthundratrettiofyra

Det midsommarafton och solen skiner inte lika starkt som jag hade hoppats på men jag tror inte det spelar så stor roll idag. 


söndag 14 juni 2009

Etthundratjugoåtta

I onsdags köpte jag astmamedicin för 517 kronor. Det är ungefär en tredjedel av vad min kropp behöver för att fungera under pollensäsongen. 



Idag är det lördag, eller söndag beroende på hur man ser det. Jag var bjuden till två fester ikväll men jag stannade hemma och städade rummet och pyntade med syrener istället. Det är nog bland det finaste som finns tycker jag. Syrener alltså, inte att städa rummet på en lördagskväll. 

"Ska du ha besök" frågade mamma. "Nej" svarade jag.

måndag 8 juni 2009

Etthundratjugofyra

Antalet flyttkartonger blir fler och det känns som att jag flyr från något mer än jag flyttar till något. Det borde inte vara såhär. Jag borde inte känna såhär.


torsdag 4 juni 2009

Etthundratjugotvå

Jag undrar om jag alltid kommer vara såhär ensam.

lördag 23 maj 2009

Etthundraelva

Jag vill ha någon som inte skattar åt min tro på kärlek.

fredag 15 maj 2009

Etthundratvå



När jag var sex år cyklade jag in i ett staket. Jag minns att det bokstavligt talat sprutade blod från ett jack strax ovanför mitt vänstra ögonbryn. Jag skyllde på att jag hade haft så bråttom hem. Egentligen tänkte jag nog bara på något som gjorde det mindre viktigt att reflektera över vilket håll vägen svängde.

Jag tänker fortfarande väldigt mycket. På allt och lite till. Jag vet att många säger att de tänker mycket, men det händer faktiskt att jag cyklar in i lyktstolpar för att jag är så inne i mina tankar. Lite skrämmande kanske, inte minst farligt, men jag tycker nog mest att det är himla fint. Är tacksam för att det finns så mycket där, så mycket som kan, vill, bör och ska bli något.

Igår fick jag en väldans fin komplimang: "jag är stolt över att du ser världen som en möjlighet och inget annat". Jag hoppas att alla runt omkring mig ser mig så. Levande liksom. För mest är jag ju tankspridd och lite stressad. Livet är så kort, allt jag inte gör spelar så väldigt stor roll. Kanske är det därför som jag aldrig riktigt tagit mig tid och känt på saker. Jag är hela tiden på väg mot något. Jag finner inte tid att stanna upp och vänta ikapp känslor som skulle kunna betyda något. Kanske har jag stressat förbi kärlek.

Sedan tänker jag på alla som säger att man inte har levt förrän man har upplevt riktig kärlek och jag hoppas innerligt att alla dem har fel. För mitt liv måste räknas. 

Jag vill nog räknas, kär eller icke kär. För att jag är jag.

tisdag 28 april 2009

Åttiofyra

Det där om att han kanske ligger och väntar på att jag ska ringa nu. Det där om att jag lät tvär i telefonen igår. Det där om att vi skulle träffats idag men jag skyllde på att jag slutade sent fastän halv sju egentligen inte alls är särskilt sent. Det där om att jag inte vet om jag bryr mig tillräckligt för att det vi har ska betyda något. Det där med kärlek; jag vet inte om det är tänkt att jag ska vara en del av det.

tisdag 14 april 2009

Sjuttioett

Jag har varit lite dålig på att skriva om kärlek på sista tiden. Det har blivit mycket om mig. Men jag tror att det vänder snart. Vågar nästan lova det. 

Och jag måste bara passa på och tacka alla fina läsare. Ibland får jag för mig att jag berättar lite för mycket om mig själv här på bloggen. Men så får jag så fina ord tillbaka och då vet jag att jag har gjort rätt. Jag vet liksom varför jag skriver. Det är för er. Ni får mig att må bra och vilja skriva. Tack!


måndag 30 mars 2009

Fyrtiofyra

Och jag tror att marken skulle sluta snurra om du satte dig här bredvid mig.